Aftonbladet – 5 juni 1873, sida 2

Article Image
och en utländsk intervention vore icke mera möjliga. 1808 års nation är respekterad af alla nationer, och kon skall gifva sig den sty relseform, hon sjelf finner bäst. Republikens erkännande af de utländska makterna beror nu endast af ordningens upprätthåtthållande i det inre, ty Europa är öfvertygadt om att vår republik har ingeating att göra med den europeiska revolätionen och icke eftersträfvar någon utvidgning af sitt område. Vidare yttrar ban att den iusubordination, som här och der visat sig inom armån, nu är undertryckt, och rekommenderar hos församlingen att man skall uppbjuda sina yttersta krafter för att få slut på det borgerliga kriget. Han tillstyrker att åtgärder må vidtagas för kyrkans fullständiga skiljande från staten. Att finansernas tillstånd är beklagligt, erkännes; men tillika konstateras, att sedan republikens införande statslån blifvit uppnegocierade mot 12 procents ränta, då den monarkiska regeringen måst låna mot 25 procent. Nya reformer skola verkställas, egnade att för nationen underlätta uppfyllandet af heones finansiella förbindelser. Lagförslag skola framställas egnade att försona Antillerna med det spanska väldet. Slafveriet skall afskaffas på Cuba likasom det redan blifvit afskaffadt på Portorico. Reformer ha påbörjats inom marinen. Stora summor måste användas för skolornas förbättring och ökandet af deras antal. Budskapet slutar med en sammanfattning i få ord af den konstitnerande församlingens uppgift. Denna uppgiit uttrycker presidenten sålunda: TLåtom oss afsluta revolutionernat period; låtom oss arbeta på att lugna sinnena och icke att uppreta dem; låtom oss grundlägga en laglig styrelse, som alla älska, emedan alla praktiskt erfara dess fördelar. Orense valdes till cortes president. Den diplomatiska kårens medlemmar voro närvarande vid sammanträdet. Trupper voro sammandragna, och milisen defilerade inför cortes. EE SS Lutt kr Fb Angående den i Nordamerika nyligen beviljade tillökningen at presidentens lön skrifves från Newyork den 17 Maj till den i Bruxelles utkommande ryska organen Le Nord: Ea tilldragelse, som är mycket karakteristisk för den politiska situationen i Förenta Staterna, har nästan passerat obemärkt för Europa. Den förtjenar likväl att blifva föremål för allmän uppmärksamhet; ty den betyder i sjelfva verket ingenting mindre än att en af grundpelarne för den konstitutionella byggnaden i Washington omstörtats. Då general Grant genom de förberedande konventens beslut var säker på att blifva omvald, kallade han strax ef ter sin medtäflare Horace Greeleys död de inflytelserikaste medlemmarne af kongressen till det Hvita huset och underrättade dem om att hans civillista och ministrarnes löner måste fördubblas, Denna framställning besvarades till och med af generalens hängifnaste anhängare inom senaten och representarthuset med ett bestämdt afslag. De förehöllo honom, att en sädan förändring stod i uppenbar strid med en af förbundsförfattningens organiska lagar, i hvilken en sådan begäran om en tillökning af presidentens civillista blifvit förutsedd och uttryckligen förbjuden. I denna lag, som är undertecknad år 1787 af George Washington, l heter det i den 2 artikeln: Presidenten skall på bestämda terminer mottaga ett arvode i penningar för sina tjenster, hvilket icke mä ökas eller minskas för och under den period, för hvilken han blifvit vald. Eharu dessa ord äro så tydliga och klaral. som möjligt, ville general Grant icke gifva sakenförlorad, och för att besegra kongressens konstitutionella skrupler gaf han den åtgärd hvilkens genomdrifvande låg honom så mycket om hjertat, en betydligt större omfattning. Han lät general Butler, representant husets talman, föreslå en bill, enligt hvilken senatorernes och representanternes arvoden skulle fördubblas samtidigt med presidentens civillista och ministrarnes aflöning. Denna sinnrika manöver utöfvade den underbaraste verkan: på lagstiftarne. Deras betänkligheter försvunno med ens, och billen blef på det skyndsammaste antagen af båda kamrarne med stor majoritet. Det fanns visserligen nägra medlemmar, som hade så mycken känsla af heder att de protesterade mot denna uppenbara öfverträdelse af en konstitutionel lag; men Butler och de öfrige förespräkarne för billen bevisade genom ett högst egendomligt resonnement att författningen skulle vara respekterad, om presidenten blott iakttog en sak — att sanktionera lagen fem minuter innan han för andra gången tillträder presidentembetet. Hvad stadgar den 1 artikeln ? sade Butler. Den säger, att presidentens civillista icke mål: ökas för och under den period, för hvilken. han är vald. General Grant afslutar den 3 Mars, kl. 11,55! den period, för hvilken han valdes första gången. Lagens uppenbara syfte är att hindra, att presidenten ökar sin egen civillista, icke att han ökar sin efterträdares. Mea Ulysses Grant kommer jua att underskrifva denna lag till fördel för sin efterträdare. Det råkar nu inträffa, att han sjelf är denne efterträdare, men detta försvagar icke lagens giltighet. Den förste och den andra presidenten äro, juridiskt taget, två olika personer. Trots dessa grundliga argumenter ha åtskillige senatorer och representanter, bland hvilka E4munds, Sumner, Bayard, Kowley, Butt m, fl. återlemnat till skattkammaren hälften af det sålunda fördubblade arvodet (billen fick för senatorerne och representanterne retroaktiv kraft), i det de förklara, att de icke ville vara medansvarige för en olaglig och författningsstridig handling. Summan af de äterlemnade penningarne uppgär redan till 100,000 dollars; men att döma efter den ifver, med hvilken majoriteten af kongressen och presidentens organer tillegnat sig Butlers sofism, är det föga sannolikhet för, att i fråga varande lag, som antogs at bäda kamrarne och sanktionerades af presidenten den 3 Mars kl, 1155 skall blifva ändrad. SST vin fr ert Ar eg bred är bt korte ink bed det bock ÅA MSK tat frat. kong Inte a ———— NN fat teh KR Konsuls-exeqvatur. K. M:t har den 30 alatl MM. i orbäne Ota TT oahar anm hreagillancs I,

5 juni 1873, sida 2

Thumbnail