Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 3

bekänner för er att jag alldeles inte är ren: lärig, — Men låt oss nu återkomma till Vavasour: ni känner honom således inte ; väl? Jag känner honom i det fallet, att han aldrig gör i kyrkan. Intet vidare? Jag talar nuiförtroende. Säkerligen har ni hört berättas att brist på sämja råder mellan honom och haus hustru? Aldrig, det försäkrar jag er. Ni gör mig helt bestört. Jag är mycket bedröfvad, emedan jag sagt ett enda ord härom, men hela köpingen talar ju om saken, svarade Tom, som häri åter fann ett bevis på det ringa förtroende, som herrskade mellan Ahberalvas inbyggare och deras själasörjare. Ack, bästa doktor, gade Frank sorgset, jag är alltid den sista, som får höra hvad som tilldrar sig inom församlingen; denna nyhet är emellertid ganska bedröflig. Mycket, för mig åtminstone. För att rligt säga er huru jag ser såken, oroar den mig, emedan mitt anseende som läkare är satt på spel härigenom. Hon är sjuklig blott emedan hon är olycklig, och jag kan ej kurera henne. Derför kommer jag till er såsom själsläkare tör att bedja er göra hvad jag såsom läkare för kroppsligt ondt inte förmår. Frank satt en stund tankfull; derefter sade han: Ni föresättev mig ett värf, det jag, enligt hvad ni sjelf har bevisat mig, så föga som någon är i stånd till att utföra. Hvad känner jag om osämja mellan äkta makar? Det vore ju föga grannlaga att erbjuda mig som medlare. Hon mäste skänka mig sitt förtroende först; och hvad mannen angår... Hvad mannen angär, är det just honom såsom orsaken till det onda, hvilken ni bör