Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 2

rike, och deras korespondenter i Paris be-ls gagna tillfället att framlägga mer eller min I åre intressanta detaljer rörande de omstän-r digheter, som stodo i samband med denna lt omstörtning. Sålunda skrifver Times kor-v respondent: Att högerns planer voro omli gina af en tät slöja ända till det ögonblick, r då de bragtes till verkställighet, kan för-li klaras derigenom, att ledarne ända till sista ls z0nblicket voro ovissa med sig sjelfva om f hvad de borde göra. Det är möjligt, attivw sammaneävtningen af det nya kabinettet 1 var förat afgjord, åtminstone i dess hufvud-s men det rådde ovisshet med afseendelt på presidentskapet. Man tvekade mellan jr marskalk Mac Mahon och hertigen af Au-c male, och en tid hade den sistnämnde de bäsia utsigter, ja det är till och med skäl act antaga, att hertigen, då han infann sig vid det tredje lördagsmötet i församlingen, var fullt och fast öfvertygad om, att han skulle lemaa teatern i Versailles som repu-c blikens president. Om det förhåller sig så, har han först sent kommit till kännedom om den förändring, som förategået i bonapartisternes hållning, i det dess tämdt motsatte sig hans val och för klar: skulle rösta med veosten, kandidatur uppgåfves. Bonapartisternes rö-j: ster kunde nemligen icke undvaras, enär de skulle ha gifvit venstern majoriteten, hvil ket äfven skulie ha blifvit förhöllandet, om icke Target, Desseilligny och flere andra! medlemmar af venstra centern hade röstat mot Thiers af missnöje med sin förre ledare Casimir P6rier, som euligt deras å git sig för långt åt venster. Denna grupp består af män, som förut hörde till vea-li stra centern, hvartill de nu äter mä ic ste räknas, och dö halva icke någon fast politisk. öfvertygelse. Då Buffet ochi nationalförsamlingens bureau efter det senaste lördagsemötet begäfvo sig till marskaik Mac Mahon för att erbjuda bonom presidentposten. var han icke hemma, och det mäste sändas bud efter honom. Han hade begifvit sig till Thiers. Deu förste statsmannen och den förste soldaten i Fravkrike afhandlade i all vänskaplighet med hvarandra hvad som borde göras. Marskal ken förklarade, att han icke ville mottaga presidentposten, om den tillbjödes honom. Han ansöge det för en hederssak att säga nej, då han, såsom han p minde Thiers om, upprepade gånger under de vänskapliga samtal, som de så ofta haft med hvarandra, helt och hållet af egen drift hade försäkrat, att han icke ville intaga hans plats. Thiers svarade härpå genom att påminna honom, att han aldrig yttrat ewt ord, som kunde tolkas såsom ett mottagande at detta löfte, och marskalken fann säkert utan svä att Thiers hellre ville hafva honom ä tigen af Aumale till sia efterträdare. Det är, kort sagdt, all saunolikbet för, att det var detta samtal, som förmlidde marskalk i Mac Mahon att mottaga det höga embete, li som ett par mianuter derefter erbjöds honom. Det berodde emelleriid på den största ba gatell, hvem som skulle blifva Frankrikes nye president. Mac Mahon, com till själl och hjerta är soldat, finner icke synnerligt behag i de pligter, som åligga Frankrikes öfverhufvud, och ban är säkert icke hellerj. utrustad med stor förmåga i detta hänse-) ende. Han har redan Ingt detta i dagen, l: då han svarade på ministrarnes förfrågan : huru har fann en tillämnad Etgärd lämplig, att det fingo de sjelfve afgöra. Korrespondenten tillägger, att marskalken aldrig skall : lföretaga någon statskupp och högsrna modllemmar mea anledning al denna orubblighet: I redan tveka huravida de valt rätta mannen, Det är nu mera icke möjligt att tala om förhållandena i Österrike, skrifver danska I Dagbladets korrespondent ifrån Wien den 30 Maj, utan att först sysselsätta sig med finanskrisen, ty till en sådan har börskrisen vuxit. Katastrofene ödeläggande verkningar fortplanta sig med häpnadsvärd ha. Åstighet i allt större kretsar, Vi undergå Jen ekonomisk revolution af exempellöst omföng, och konflikterna äro sä skarpa, att man icke skulle kunna tro på möjligheten af nåI got sådant. Ännu för få veckor sedan kunde man med godt skäl tala om ett ekonomiskt framåtskridande i Österrike. Då man bo:tsäg frän allt, som kunde kallas svindel, och till och med icke tog i betraktaade en mi. gå reella värden, återstod dock ännu alltid så I mycket, att man derpå kunde grunda hoppet om en gynsam utgång. Österrike tycktes (hafva all anledning att prisa sin lycka. Isynnerhet hade hufvudstaden Wien detta ekonomiska framåtskridande att tacka för Ten utomordentlig framgång. En otalig mängd hus hade uppförts, många nyttiga företag blifvit åvägabragta och arbetet tillförsäkradt Jen riklig lön, hvarigeuom belåtenhet och välI stånd blifvit spridda bland massorna. Snart utvecklade sig ett blomstrande affärslif, lyxen utvecklade sig och varorna funno köpare. Om man icke vill vara orättvis, måste man erkänna att hela samhällets moraliska sjelfkänsla äfven härigenom lyftades; idogheten och produktionen lifvades, all trångbröstad ängslan upphörde, och till en fast vilja slöt sig en kraftig förmåga. Associationen gjorde underverk öfverallt. Och nu är allt detta på väg att försvinna! En baisss har inträdt, som hotar att tillintetgöra det reella! kapitalet så väl som det imaginära och att sprida olyckan till folkmassor och kretsar, i hvilka man aldrig befattat sig med börs-: spel; vi upplefva en sådan kapitalförstöring, ett sådant undergräfvande af förvärfvets reella grundvalar, att socialisterna icke genom de väldsammaste handlingar skulle varit i stånd att framkalla en svårare ställ ning. Det är en sorglig tid för verldsutställningen, som sjelf är ei resultat at den senare tidens ekonomiska framåtskridande; marken sviker underjfötterna på den; regeringen har gjort allt hvad som stått i hennes förmåga för att hejda det onda, men alla hennes åtgöranden hafva varit förspilda. Om carlistupproret i Spanien har man på senaste tiden endast erhållit få och föga vigtiga underrättelser. Utom i Catalonien, Navarra och de närmast liggande trakterna i Aragonien samt i Bashkiska pro-: vinserna, uppträda carlisterne öfverallt en-t dast i spridda ströfkårer. Det är från så-hi dana band de anfall på jernbantåg härröra, I! hvilka för icke längesedan omtalades bådeld från Andalusien och Estremadura. Dettajdö synes redan af deltagarnes ringa antal, hvil-4 j kh t nr mr Lt TOO ket uppgifves till 10 å 12 på hvart ställe. Endast i Gallicien nära portugisiska gränsen talas om ett egentligt carlistband; men om detta berättas, att det lidit stora förluster vid sammandrabbningar med trupperna. Från den egentliga krigsskådeplatsen omtalas icke några nya, större bataljer; deremot berättas nya skändligheter å carlisternes sida. Sålunda har en anförare för ett carlistband, Moret, låtit skjuta tvenne barn, derför att de framfört ett budskap tilljo trupperna; och i köpingen BSauahnja, somt Tristany och prins Alphonso intogo, blefvol: ku mt MR