Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 2

det han steg in. Den fattiga Naturen blir utplundrad och afdagatagen af det rika Andeliga nitet. . Hvad menar ni nu? frågade Frank leende, ty han hade blifvit van vid Toms sätt att tala och vid hans bilder, ehuru han ofta bannat honom för deras brist på vördnad. sNaturen bjuder: Hvila dig efter middagsmålet; äfven de stumma djuren ne samma detta bud och taga sig en siesta. Nitet befaller: stå upp och spring än hit, än dit, samma stund som du har sväljt sista munsbiten. Lider du derefter af indigestion, så skjut skulden på naturen och på syadafallet. ! Ni yttrar er vanvördigt, som vanligt, min bäste sir, men denna gång derjemte äfven orättvist. Huru då? Orättvist emot det andeliga nitet, som ni behagar kalla det, gevarade Frank med ett halft sorgset leende. Jag försäkrar er vid min heder att det har alls intet att göra med min afsigt att nu springa hit och dit, men att jag leddes blott och bårt af en önskan att göra mina goda gerningar, så att de skulle kunna ses af menniskorna. Jag finner det odrägligt att gå ut; jag skulle vilja sitta i ro och läsa hela eftermiddagen, men då fruktar jag att alla dissenters skola säga: Han bar inte på hela tre dagar varit och tillsett den eller den sjuka; derför går jag och deraf har jag föga heder. Hur hade det tillgått att Frank, efter endast en månads bekantskap, så vågade blotta hela sitt hjerta för en man, som icke bekände sig till någon religion? Jag förmodar, af den orsaken att Frank fann iett fall likhet mellan sig och Thurnall; han hade funnit att Tom i grunden yar en fullt