förtjena pengar är lika redligt som något annat. Jag jagar inte på andras mark. Men hvad söker ni för villebråd? Kan verkligen någon menniska vara nog dåraktig att kasta ptrpengar. för lite osnygg gyttja, Bom detta? Vänta; ni skall få se, sade Tom i det han släppte ned det fångade föremålet i flaskan som var, fylld med hafsvatten och räckte henne it Elsley; tillika med sitt fick mikroskop: Döm nu sjelf. Elsley gjorde som han bad och såg ett nytt under — en lefvande planta af kristall, beprydd med klockor af kristall, från hvilka en krans af fina armar vajade. Elsley hade aldrig förut skådat någon af de sköna Zzoophyter, hvaraf alla hafvets klippor och växter äro fulla, Detta är verkligen poändligt vackert! sade han slutligen. Ja, i sanning! Hvarför skulle inte mr Vavasour skrifva ett poem häröfver? Hvarför inte? tänkte Elsley. Skaldekonst är ej i min väg — i ingens mindre än i min, fortfor Tom; men jag förvånar mig likväl ofta öfver ett ni poeter inte taga mikroskopet och med dess hjälp förtälja os: litet mera om deunderbara ting som vi redan ega rundt omkring oss; istället föratt tala om hvad som inte är och som kanske aldrig skall komma att finnas. Nå, ja; det kan så vara, sade Eisley efter änng en blick genom förstoringsglaset; men dessa ting ega intet menskligt intresse. g Jag vet inte om jag går in derpå; för mig ega de det, åtminstone. Om dem ville jag skrifrva, i fall jag kunde vända min hand till vers, men inte om den menskliga naturen, med hvilken jag befarar att jag redan