Aftonbladet – 29 maj 1873, sida 2

ERT De senast ingångna telegrammen från Frankrike hafva icke halt att meddela några underrättelser af större intresse. Samtliga partierog intaga en afvaktande hållning och de slagna uppmana oförtrutet siva anhängare att framför allt iaktraga lugn. Det kommer att bero på majoriteten inom nationalförsamlingen huruvida detta lugn skall blifva nögot annat än vindstillan före stormen. Den svaga röstöfvervigt, hvilken stär till hennes förfogande, skall dock sannolikt ännu en tid hindra henne att göra nägot försök fill realiserandet.af de idger, hvilka ligga henne närmast om hjertat, Krafterna riktas derför nu närmast på att sofra administrationen från alla republikanska element och en stor omsättning af prefekter har redan börjat, likasom Åtskilliga af Frankrikes mest irnomstående sändebud i utlandet, såsom Lanfrey i Bern, Picard i Bru xelles och Fournier i Rom, komma att afgå. Sedan administrationen fullständigt blifvit rensad skola sannolikt högern och regeringen komma att uppträda aktivt och då börjar äfven en parlamentarisk fejd, i hvilken dock majoriietens klena numeriska öfvervigt knappast skali kuana hälla stånd mot vensterns större tillgärg på formägor. Hägnet af den nye presidenten Mac-Mahon med hans valspråk Gud och armen lär väl icke heller bilda en tilliyllestgörande motvigt mot vensterns stöd at Thiers, hvilken nu tagit plats på venstra centern, och bakom hvilken stär dena allmänna opinionen i laadet. Märkligt vid den npuvarande krisen är, att under det den del af pressen, som representerar det slagna partiets åsigter, iakttager ett lidelsefritt och sansadt språk, samt enständigt uppmanar till lugn och ordning, göra sig åter de tidningar, som företräda de klerikala, legiuimistiska och bonapartistiska opinionerna, skyldiga till det vidrigaste öfversitteri och jubel. För att gifva våra läsare ett begrepp härom och på samma gäng sätta dem i vilifälle att vinna en närmare ingigt i den nuvarande situationen meddela vi här nägra utirag ur de senast hitkomna Paris-tidningarna, dervid väljande sådana blad, som antingen hafva ett större inflytande eller representera någon utpräglad partiåsigt. Bien public yttrar den 25 dennes: Frankrike skall med häpnad erfara den koalitions framgång, som i gär störtade republikens president. Fraukrike skall förblifva lugnt; vi tvifla icke på dess klokhet. Det skall vänta med det tålamod, som medvetandet af dess pligt och dess styrka gifver detsamma, till dess att reflexionen och bruket af makten visat den triumferande koalitionen de svårigheter, med hvilka dess triumf är förenad. Frankrike, som för sin del icke är otacksamt, skall egna sitt erkännande åt den ädle besegrade, som dukat under, ett offer för sin hängifvenhet för republiken och sin ordhållighet. Det skall förstå att vänta. De resultat, som icke tiden bragt till mognad, äro af kort varaktighet. Den stund skall komma — säkerligen snart — då inom detta samma parlament majoriteten från i går skall se sina element skilja sig; och om än det gemensamma hatet till republiken för någon tid skulle kunna hålla de olikartade och fiendtliga elementen tillsammans, skall likväl den dag icke vara aflägsen, då landet lagligt skall attala sin vilja och fälla sin dom öfver personer och saker. Må. majoritetens ledare bära hela ansvaret för sitt verk utan att ens hafva ett sken af ursäkt. Ingen agitatior! Inga oroligheter! Man må icke taga nägra okloka och förhastade steg, egnadt att tillfredsställa vissa hemliga önskningar och gifva en skenfager förevändning för stränga åtgärder, hvilka man annars utan tvifvel skall tveka att vidtaga. Journal des Debats säger: Thiers yttrade till hertig de Broglie: Om vi icke hatva majoritet, så hafven I det ännu mindre. Huru har högern förstätt och uppfattat dessa om förutseende vitnande ord? Huru långt har hon inte varit ifrån att inse, att ögonblicket var — ur synpunkten at en klok politik — illa valdt att bekämpa och störta republikens president! Vi upprepa det med Thiers, visserligen icke för att förvärra en situation, som redan är så allvarsam, utan blott derför att det är sanning: striden var icke mellan de konservativa och revolutio närerne, atan mellan monarkisterne och republikanerne. Om man vill neka detta, då mäste man tillstå att den var mellan hr del Broglie och hr Casimir P6rier, mellan männen af högra centern och männen af venstra centern. Men vi vilja icke förklara händelserna för i dag genom en rent personlig täflan om makten. Dessa händelser ha äfven haft en annan orsak; rivaliteten mellan . repablikaner och monarkister. Det är ledsamt nog för de besegrade, att det ligger så tydligt i dagen hvad frägan gäller. Vi trotsa hr de Broglie att kunna föra ett mera ). konservativt språk än hr Thiers och hrl Casimir P6rier. Det är endast en sak, hvari han öfvergär dem: han kan föra ett mindre republikanskt språk. ; Soir yttrar: Må legitimister, orleanister: och. bonapartister skryta så mycket de vilja. FÅ är er ENN At a sn Rn br