Aftonbladet – 29 maj 1873, sida 2

STOCKHOLM den 29 Maj. Enligt i går afton ingånget telegram har norska, storthinget med 74 röster emot 36 beslutit den förändringen i norska grundlagen, att ståthållarsposten upphäfves. Det är tredje gången storthinget fåttar detta beslut. Första gången Var det 1854; andra gängen 1850. Båda gångerna nekade konungen sin sanktion till beslutet. En minoritet af norska konstitutionskomitens ledamöter (2 röster) hade i en reservation sökt göra gällande den åsigten att ståthåls larebefattningen måste betraktas såsöm redan upphäfd genom storthingsbesluten 1854 och 1859, emedan regeringsmaktens vägrande af sanktion på dessa storthingsbeslut måste vara betydelselöst, alldenstund grundlagen icke medgifver konungen någon sanktionsrätt i grundlagsfrägor, hvarföre nämnde minoritet hemställde, att förslaget sknile läggas till handlingarne. Vi fasthälla den åsigt, som vi för 13 år sedan — efter hvad vi tro, icke enligt lösa hugskott, utan med skäl och bevis och på goda grunder — förfäktade i denna sak, nem ligen att den icke på ringaste sätt berör Sveriges intresse, alldenstund det endast är fråga om att ur norska grundlagen borttaga ett anomait stadgande, hvars tillämpning uvumera är en absolut omöjlighet och som der före endast stär qvar der som en död fras en sväfvande och resultatlös teori. Ingen: ting har sedermera inträffat, som kunnat rubba denna uppfattning; förhållandenas ut. veckling har endast varit egnad att ytterligare styrka, stadga och bekräfta densamma. Det har biand annat visat sig, huru villfarande den föreställningen är, att man genom att ha denna eftergift att bjuda på, gör norrmännen mera böjda att gå in på en all män revision af unionsförhällandena, för af. hjelpande af åtskilliga klagomål från svensk sida. Den ratta vägen till unionens stär kande och utveckling ligger icke i juridiska spetsfundigheter, advokatoriska finesser och derpä grundad: köpslagande, utan i befräm jandet af den fredliga samfärdseln emellar båda folken, skapandet af gemensamma in tressen och framkallandet af ömsesidigt för troende.