Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 3

ken, då han såg det rätta, äfven gick att utföra det. När såg ni honom senast? Jag har inte på flera år haft någon bekantskap med mr Thurnall, sade Stangrave högdraget. Rent ut sagdt: ni blef oense med honom ? Han och jag voro at olika åsigter. Han förolämpade min nation och då vände vi hvarandra ryggen. Hon skrattade ett högljudt bittert löje som skar honom i öronen. Jaså; han förolämpade er nation? I hvilket fall, om jag fär fråga? Rörande den fördömda slaffrågan! La Cordifiamma såg på honom och teg några ögonblick. Jaså; jag visste inte det! sade hon slutligen; så länge är det således, sedan det mål, som för mig står högst, visade sig för edra ögon, men ni såg det likväl ej! Ej underligt dä, att ehuru ni sedan haft det i er närhet, ehuru ni skämtat dermed, skrifvit vers, yttrat er beundran derför, ni likväl hela tiden varit blind för dess. tillvaro, Farväl då!s Marie, hvad menar ni härmed? Stangrave fattade båda hennes händer. Q, nej; säg inte något, jag ber! Jag vet att ni kan vara vältalig, dä ni så behagar, eburu ni denna stund har varit fåordig nog inför skådespelerskan, som ni hade åtagit er att uppfostra. Jag vet likväl, som sagåt, att ni har ordet i er makt och derför ber jag: skona mig för edra böner! de skulle i alla fall ej förmå rubba två bestämda sanningar, att emellan er och mig ligga två oöfverstigliga afgrunder. Den ena har jag talat om; den är min fasa; Den andra har jag inte talat med er -om;-den skulle vara er fasa. 7 Hvilken är då denna andra?