Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 3

sättet att söka bevara den gifta; dvinnans tär estår uti att utsträcka undantagslagstiftninge i fråga OM piftorätt, förord, boskilnad m. m och bereda qvinnan nöådigt skydd i de fall, de sådant visar sig vara af behofvet Påkalladt. me icke uti att ställa hustrun såsom en stiidand part geremot mannen. Med denna uppfattnin; af den riktning, i bvilken lagstiftningen bör gå måste jag nu, då hågot förslag i den af mig an tydda riktningen icke föreligget, inskränka mi; till att yrka bifall till lagutskottets Nemställan I br Törnebladhs yttrande instämde hrr Mäg nus Jonsson, Sven Håkansson, Danielsson och Östlings . Vidare anförde: fa hr Per Nilsson i Espö: Hr talman! Mannen: målsmansrätt öfver qvinnan är en qvarlefyä frå hednatiden och har sitt naturliga upphof i de föreställningssätt, som rådde under denna tic med dess pätriarkeliska styrelsesätt och då hus bonden var ensam heitskars i familjen. Denns i lag tillerkända målsmansrätt träder oss til mötes, äfven då vi kasta blicken på feodalsyste mets gyllene tider och lagen om mannens måls mansrätt öfver hustrun vann understöd af der tidens uppfattning. Genom den alltmera sti gande kulturen hafva dock andra förhållander gjort sig gällande. Hela samhället har fått er helt annan uppfattning än förut. Det är såle des, i min tanke, nödvändigt att akta på de rö ster, som höjas och söka göra sig gällandeinon familjen äfven i samhällets lägre kretsar. Fn föregående ärad talare på Stockholmsbänkel yttrade, att på landet ännu icke visat sig någo Verkligt behof af en förändring i qvinnans ställ ning i äktenskapet. Jag vågar dock påstå mot satsen, ty redan för långa tider sedan har be hofvet af en förändring. i detta hänseende fram trädt och det vinner alltmera i styrka. Härha uppstått ett starkt motstånd mot den föreslagns lagförändringen. Man kan dock icke undre derpå. Sådant har skett och kommer allt fram gent att ske genom brytningen emellan der gamla lagen och det nya föreställningssättet Det är nödvändigt att bibehålla den nu gäl lande lagen för att skydda familjelifvets helgd yttrade den siste ärade talaren. Jag är dock öfvertygad om motsatsen. ty hvad tjenar det vä till att bibehålla den huvarande lagstiftningen för makar, som icke kunna lefva i enighet med hvarandra? Jag hemställer, om det icke ä bättre för bevarande af familjelifvets helgd ati göra det för oeniga makar lättare än nu att begära skiljobref. Jag tror, att lagstiftningen derigenom skulle mera befordra uppkomsten af yckliga äktenskap, än som nu är förhållandet. Då här blifvit så mycket ordadt om landet och det föreställningssätt, som man antager der vara det allmänna, så vill jag för min del nämna. att man har flerfaldiga exempel derpå, att de yngre qvinliga medlemmarne af landtbefolkningen nu för tiden icke vilja inträda i äktenskap. utan köpa sig för sitt kapital en jordegendom och sköta sig sjeltva. Frågar man dessa qvinnor om anledningen till deras motvilja för det äkta ståndet, så erhåller man i de flesta fall det svaret: nej, vi vilja icke hafva en man, då vi icke ega någon säkerhet derför, att han icke skall inom några få år förstöra vår förmögenhet och göra oss sjelfva olyckliga. Det är således äfven från landet, som ofantligt många röster höja sig för en lagförändring i detta hänseende. Att en så dan förändring är af ett verkligt behof påkallad, kan visas med många exempel. Om man betraktar de brottmål, som i våra dagar förekomma. ser man att det icke är så sällsynt att man och hustru misshandla hvarandra, att de till och med stämpla mot hvaranhdras lif. Vore det icke unler sådana förhållanden bättre, att lagstiftninen ginge i den riktning att äktenskapsskilnad jordes lättare, än att, såsom nu är fallet, beta sådana olyckliga äktenskap? . Jag vill icke längre upptaga tiden, då jag hört så många ledamöter begära ordet, utan inskränker mig till att yrka afslag på utskottets hemställan i denna punkt och bifall till herr PhilipsOns reservation.