Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

En Vasaorden i Engelholm. Ofta har man hört sägas: en oro går igenom tiden, och denna iakttagelse har just icke blifvit motsagd. Likvisst torde många antaga, åtminstone såsom sannolikt, att tidens oro rimligtvis icke kan hafva trängt in i den lilla vackra, i lummiga trädgårdar inbäddade staden En gelholm, belägen längst in i den lugna Skelderviken. Tyvärr måste vi bestämdt motsäga ett sådant antagande, men skynda oss dock tillägga att yttringarne af tidens oro i Engelbolm äro ojemförligt mera ko miska än samhällsvådliga. Sedan flera år tillbaka har stadens borgmästare, hr N. Glimstedt, och ordföranden i stadens kommunalstyrelse, ryttmästaren grefve L. Posse, vulgärt taladt, legat i lufven på hvarandra, Den förre har alldeles icke kunnat förlika sig med det republikanska styrelsesättet, som inom stadsfullmäktige lärer vara rådande. Många konflikter ha derför uppstått, och i regeln har borgmästaren ogillat allt det som, honom oåtspord, beslutitz och utförts af stadsfollmäktige. Om man skall döma efter borgmästarens officiella uttalanden, har likvisst den egentligen styrande inom stadsfullmäktige icke varit ordföranden, utan vice-ordföranden, kommissionslandtmätaren H. J. Krumlinde, ehuru båda dessa i lika rikt mått lefva under trycket af hr borgmästarens ogunst. Den stegrades ofantligt genom en tilldragelse, som i högsta grad irriterade den sistnämnde. Han inhemtade, sannolikt af stadens tidning, hvilken i parentes sagdt redigeras mycket originelt, att ofvannämnde Krumlinde blifvit utnämnd till riddare af Vasaorden någon dag i Juni månad sistlidet år. Det lärer åligga såväl städernas magistrater som kronobetjeningen att, då något märkligt händer inom deras gebit, derom afgifva rapport till vederbörande konungens befallningshafvande — och så satte sig borgmästaren ned och inrapporterade den 12 Juni till nyssnämnda myndighet, att under förflutna veckan något annat anmärkningsvärdt härstädes (i Engelholm) icke förekommit än ett allmänt Ätlöje öfver vice ordföranden i stadsfullmäktige Hans Jakob Krumlindes förbättring med K. M:ts Vasaorden; men att man (magistraten?) icke kunnat uppskatta till sitt fulla pris biträdet ät ordföranden i innanläsningen, deruti hr vice ordföranden och riddaren H. J. Krumlinde allmänt tillerkännes ett förtjenstfullt kunskapsmått framför hr ryttmästaren och riddaren grefve Lage Posse. Sannolikt till borgmästarens stora öfverraskning mottog han en den 22 Juni daterad skrifvelse, hvaruti konungens befallningshafvande, i anledning af omförmälda rapports innehåll, förständigade magistraten, att, — då ett så beskaffadt allmänt åtlöje, som blifvit föremål för magistratens upp: märksamhet, förutsätter att ett större antal personer i tal eller skrift yttrat sig om saken på ett eller annat förnärmande sätt, och detta otvifvelaktigt blifvit anmärkt i det magistratens protokoll, som ligger till grund för magistratens anmälan om förhål. landet — skyndsammast insända utdrag af berörda dess protokoll, på det att konungens befallningshafvande mätte komma i tillfälle bedöma hvilka åtgärder som borde vidtagas. Då borgmästaren icke ställde sig denna skrifvelse till efterrättelse, afläts en ytterligare skrifvelse den 10 Juli, hvari erinrades om svar på den föregående, hvarefter magistraten den 15 i samma månad fann nödigt skriftligen anhålla att få återkalla såsom ett förbastande af ordföranden (borgmästaren) hvad rapporten den 12 Juni innehöll derutöfver, att i Engelholm under föregående veckan något anmärkningsvärdt icke förekommit. Under den 1 derpåföljande Augusti afläts till magistraten en skrifvelse af följande hufvudsakliga innehåll: Kon. befallningshafvande har icke tillförene förnummit att någon konungens befallningshafvande underlydande myndighet eller tjensteman cke ens af förhastande tillåtit sig afgifva embetsrapport af sådan beskaffenhet, att den måste sterkallas. och är det för konungens befallningshafvande nedslående att genom den ifrågavaande rapporten och dess återkallande hafva vunnit en erfarenhet, som sätter konungens befallningshafvande i nödvändighet att, vid bedömandet af edra rapporter, stanna i tvifvel om de kunna tilläggas det värde de rätteligen böra ega. Med förständigande att icke låta eder vidare komma till last åtgörande af anmärkt art, vill konungens befallningshafvande härmed tills vilare låta bero. Phuru borgmästaren påtagligen kom lätt ifrån den förseelse, hvartill han gjort sig skyldig, hyste han dock sjelf en motsatt föreställning; men hade han brådskat med insändandet af sin först omnämnda rapport, BÅ tog han sedan i långvarigt öfvervägande hvad han borde vidtaga med anledning af den skriftliga tillrättavisning, som länsstyrelsen tilldelat honom, Ändtligen efter nära fem månaders begrundande insände han till k. befallningshafvande en längre, högst besynnerligt formulerad skrifvelse, hvari han anförde, att ett stillatigande från hans sida skulle befästa föreställningen, att omnämnda åtlöjet ej egt rum, utan vore fingeradt : att derföre magistratens heder kräfde let yttrandet, att icke endast ett faktum är ifrågakomna åtlöjet, utan äfven att detsamma ensamt vändt sig omkring Hans Jakob Krumlinde såsom vorden riddersman; att åtlöjeti sig sjelf (vore) ganska naturligt, som ej sjelfva enfalden skulle kunna undgå finna, att stjernan icke omedelbart nedfallit från höjden på Engelholms stadsfullmäkti