Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

Madet anser det glädjande, att man vid va let ali hans efterträdare har varit nog fördomsfri att välja denne utan att fästa af seende vid annat än hans förmodade duglighet, ehuru det nog torde kommå at: väcka förargelse inom vissa kretsar, att en person från kaptensgraden hoppar direkt upp till ministerbordet; men för oss andre — tilllägger tidningen — är detta ett glädjande drag af en frisk rörelse, den må nw ha utgått från marinen sjelf eller från regeringen, som icke låter små betänkligheter förlama sig. Den officer, som nu har blifvit ttnämnd till minister, är alldeles okätd i det offentliga lifvet, men har redan ilängre tid inom maritiens egen krets på grund af duglighet förmodats skola komma att spela en roll; han har nu kommit i epetsen för marindepartementet i en ålder, åå bans krafter äro i sin bästa period (han är föda 1826). Han gifver i alla händelser ministeren en ytterligare förökning af den fackmässiga skicklighet, som till och med dess ifrige motståndare måste tillerkänna den, och om det lyckas honom att fnrna någorlunda praktiska och goda former för sitt parlamentariska uppträdande, är det säketligen allt skäl att hysa de bästa förhoppnipgar om hans verksamhet. Slutligen för marinen genom förändringen den fördelen, hvilken den säkert skall erkänna i icke ringa grad, att den äter erhåller sin egen minister. Det experiment med en gemensam minister, man nu har fortsatt någon tid, har varit olyckligt för marinen; det förnyade frånskiljandet skall mottagas med en tillfredsställelse, hvilken icke litet skall bidraga att mildra de bittra känslor, som folkethingets beteende i fråga om det nya pansarskeppet naturligen har ingifvit.