ej. Men vi äro väl alla vekbjertade tokor, kan jag tro, doktor; Clara kastade en smäktande blick öfver till andra sidan af disken, hvilket kom Tom att svara en fingerad doktor Heale, zom han föregaf sig höra ropa inifrån förmaket: Ja, doktor! kommer på ögonblicket! Farväl, miss Clara. Nästa gång vill jag veta mera; ni kan lita på mig, det vet ni; jag tiger som grafven och är alltid er vän, — er matmors också, ifall jag får den äran att räkna mig derför. Kommer nu, doktor! Och dermed skyndade Tom in 1 förmaket genom glasdörren tills miss Clara hunnit ett stycke uppåt gatan. Rätt bra! sade Tom för sig sjelf. Kunskap är makt; men på hvad sätt skall jag begagna den kunskap jag erhållit? Förvärfva mig mrs Vavasours förtroende och visa mig böjd att taga hennes parti emot hennes man? Är hon en sann qvinna, så visar hon m:g i samma stund på dörren, lika visst som att en fiskarhustru skulle angripa mig med både näbb och klor som en samvetslös fredsstörare, ifall jag vägade göra ingrepp i hennes heliga rättigheter att när hon behagar läta piska upp sig af sin äkta hälft. Nej, jag måste vända mig direkte till John Briggs och tvinga honom att hålla fred. Jag tror mig veta rätta vägen att förmå honom till mera uppmärksamhet inom herfimet. Tom hade följaktligen många olika ämnen att tänka på den dagen. På hemvägen gick han in vid Trebooze, såg det sjuka barnet, satte sig derefter vid middagsbordet och hörde sin värd med hög röst och obegränsad stolthet öfver familjens höga ålder och forna makt tala om Treboozer af Trebooze, hvilka stridit i eller emot spanska Armadan — han visste icke rätt hvilketdera.