Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

menad eller skaffa sig en spade och gräfva i trädgården; — hvad som helst, hellre än det eviga skrifvandet, hvilket jag afskyr att 89 på. Genom allt detta erhöll Tom ett temligen klart begrepp angående den stackars poetens tillstånd till kropp och själ — en sjelfvisk person, utan sinne för ordning och metod, hvars dåliga lynne till en del var framkalladt af ständigt grubblande öfver hans egna tankar och till en del äfven af dålig matsmältning, föranledd af ett vekligt, instängdt lif; i bäda fallen oursäktligt, enligt Toms mening. Hans gamla förakt för Vavasour antog en strängare form, — kanske alltför sträng, till och med, för att vara rättvis. Jag skall taga honom om hand, miss Clara. Det vore för väl! Han behöfver visst nu, mer än någonsin, den som tar hand om sig. Han är halft från förståndet öfver något som stått i tidningen om honom; han har slängt bladet ned på golfvet, kallat alla men niskor huggormar och skorpioner och rusade så upp till min matmor för att låta henne läsa det och förbjöd henne i nästa minut att smutsa sina ögon med att se på det. Så gick han på tills hon nu har grätit hela förmiddagen, stackars liten! Hvarför inte sö gerna skratta åt honom ? Stackare! Det var visst att tänka på, det! Hon är lika ifrig för hans poesi, som han sjelf, och min tro är, att hon skulle skrifva, lika väl som han, såvida hon inte hade bättre att göra. All hennes sträfvan går derpå ut, att menniskor skola uppfatta honom rätt, Jag hör så mycket talas om uppfattning att jag blifvit led vid det ordet. Hur något fruntimmer kan tycka oml en sådan person som han, det begriper jag