Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

1 ett väsentligen modifieradt skick, Ölikte: ten mellan de båda förslagen är, att medan j det under Irgenss auspicier utarbetade och nu af O. Velde och A. Sörensen adopterade lagförslaget om införande af allmän och lika värnepligt upphäfver den nuvarande indelningen af den aktiva armf6nr i linie och reserv och påbjuder upptagande i linien samt ön; så vidt möjligt är, lika utbildning i vapnens bruk fö? alla tjenstedugliga värnepligtige, skall statsrådet Segelckes förslag begränsa utskrifningen af tjenstdegligt man skap sålunda, att, sedan specialvapief blifvit rekryterade i enlighet med den för dem j antagna proportionen at styrka, skall till infanteriets linie under hvilken tillgång på manskap som helst blott uttagas ett förut bestämdt antal, hvilket i förslaget är faststäldt till 4806 man öm Äret, och till följd : häraf bibehålla den aktiva arimns Indelning : i linie och reserv, med lottdragning såsom afgörande för inträde i tjenst. Storthingets : militärotskott har i sitt val mellan dessa tvål. förslag bestämt sig för det första, statsrådet j: Irgenss, på grundvalen af hvilket det har tillstyrktistorthinget att fatta sitt beslut. Det har härvid förutom sin egen utförliga motivering kunnat hänvisa till det varma förord, som detta förslag vid sakens behandling hos regeringen erhöll af Irgens dåvarande kollsga, statsrådet (nu professorn) O. J. Broch, ock Nvari dat framhölls, att under det att införandet ai den lika värnepligten är af vigt i hvarje armå, så är den framför allt vigtig för den armå, hvartill våra förhållanden hänvisa oss, hvars öfningar, till och med om de erhålla den största möj: liga, någonsin påtänkta utsträckning, ändock i jemförelse med den öfning, som gif ves ät större staters arm6er, skall bli mycket liten, hvarföre dess system också rättast måste betraktas såsom ett milissystem med fasta kadrer. Hos en sådan armå, hvilken blott hälles under fanorna under jemförelsevis korta tider, blir det andliga momentet af jemförelsevis större betydelse. Den stora utbildning och styrka genom vanans makt, som annorstädes flere års ständigt förblifvande i aktiv tjeust under fanan kan ästadkomma, måste vid ett sådant armesystem som det för våra förhållanden möjliga ersättas genom den anda, som blott finnes, der alla, oafsedt lefnadsvilkor och social ställving, utan afseende på yrke och bildning, inträda i leden, i lika grad i fred bära den börda, värnepligten pålägger, och i krig dela dennas mödor och faror. Äf ven denna fråga skall likasom myntlagförslaget sannolikt om några dagar komma under behandling i odelsthinget. Göromålen i storthinget ha för öfrigt på den senaste tiden varit något hämmade genom kröningsdeputationens frånvaro under hennes besök i Stockholm. Hon kom i går afton tillbaka hit, och på föredragningslistan för storthingets plenum om mändag inner jag bland annat uppförd deputationens berättelse om utförandet af bennes värf, hvilket förmodligen skall inskränka sig till framlemnandet af konungens för allmänheen redan bekanta svar på storthingets dress i anledning af kröningen. Då jag här har kommit att nämna kröningsdeputationen, torde det kanske med letsamma tillätas mig att med några ord vidröra den debatt, som man i de pä eftermiddagen ankomna svenska tidningarna ser ia förefallit i den svenska riksdagens Anlra kammare före beslutet att afsända en leputation till konungens kröning i Throndijem, och hvarunder yttranden fälldes om stt mot Sverige förment mindre vänskapigt sinnelag här i Norge, yttranden, som stödde sig på ett par förefallna tilldrageler vid härvarande teater. Hvad den förita af dessa angår — den demonstration, om riktades mot teaterns styreise, sedan len hade uppdragit intendentsbefattningen ut hr Ludvig Josephson, så förklarades af lemonstranterme skälet dertill vara, att man cke fann det riktigt, att en i symnerhet inder nuvarande teaterförhållanden så vigig plats öfverlemnades åt en man, som icke rar det språk mäktig. som begagnas på i råga varande scen. Åberopande hvad som gde rum vid en dansk mans, hr Bournonrilles, anställning i en dylik befattning vid Stockholms k. teater, och att denne före itt tillträde hade ansett nödvändigt att ätta sig tillräckligt in i det dittills för wonom främmande spräket, för att kunna ,egagna det i allt sitt arbete med scenens rtister, protesterade de vidare emot nödrändigheten och lämpligheten af att söka eaterns högste ledare från ett annat land, å länge man här i Norge hade en man tt vända sig till, hvilken hade visat sig rara i besittning af den för ett sådant ärf erforderliga skickligheten. Man kan ara af elika tanke om den till grund för essa påståenden liggande uppfattningen af ationalitetens och språkets betydelse för jen dramatiska konsten; men det skall vara vårt att deri se någon medveten förolämp ling mot ett med oss beslägtadt folk. Det ndra fallet, som har befunnits värdigt att ramdragas inför den svenska representatioen, är de kritiska anmärkningar, som lätes i ett par Kristianiatidningar i anleding deraf, att den i Norge födda säångerkan, fröken Olefine Moevid sitt gästspel å härvarande teater första gången spelade in roll i Den svarta dominon — icke på venska, utan på ett blandningsspråk, om vars estetiska effekt det icke är svårt att ilda sig en temligen opartisk mening, när an fär veta, att sångpartierna föredrogos Rå svenska, talpartierna på norska. Den egåfvade och högt värderade sångerskan lef det oaktadt ända från första aftonen elsad med ett bifall, i hvilket icke den afigsnaste yttring af misshag blandade sig, varemot alla de här utkommande tidninarne — så när som på ett enda undantag i sina recensioner öfver fröken Moes föra debut riktade en anmärkning mot det astardspråk, hvarpå hon hade föredragit sin oll. Och de tidningar, som skarpast yttrade g häremot, voro just de, som minst af alla unna misstänkas för någon outrerad norskorskhet, säsom det ju heter. Detta är den ktiska kärnan i de båda tilldragelserna, vilka nästan tyckas vara på vippen att till: iggas en politisk betydelse, och som ätmininstone ha blifvit åberopade såsom ett gif kt, att den svenska riksdagens utvalde män anske icke kunde räkna på att häri Norge li bemötta med zamma aktning, tillgifvenet och välvilja som vär egen i dessa da-lj ar bemkomna kröningsdeputation berättar a följt alla hennes steg i Sverige. Ingen isstydning kunde vara mer oriktig. FH mL S mm MM DM ki cd tt rn ; Br Mm NV I 4 STO HO kr Mus ÖmMEA AJG Dt 0 FH OLM fs DANMARK. Straxt före fsl tandet af riksdagen