Om folkskoleinspektionen. IL Hurn bör folkskoleinspektionen ordnas? För att afgifva svaret å denna fråga, må ste några antydningar om det sätt, på hvil ket vi anse hela folkskoleväsendet böra ord nas, förutskickas. Vi vilja börja dessa an tydningar med ett anförande af den i mensk liga bildningens bistoria så förfarne Guizot Åldrig, säger han, har. någon mera ge nomgripande förbättring af ett lands folkskoleväsende åstadkommits endast genom enskildas åtgöranden. Dertill erfordras en frånvaro af allt eget intresse, en höghet i åsigter, en uthållande verksamhet, som den enskilde ej kan ega. Man invänder visserligen att vårt folkskoleväsende, hvars ordnande till största delen varit öfverlemnadt åt enskilda, gått allt jemt och går ännu framåt, och detta kan icke jäfvas, men det går dock jemförelsevis ganska sakta, och vissa omständigheter förefinnas, som skola rent af hejda det i dess utveckling. Hur mycket som ännu återstår oss, innan vi kunna sägas hafva värt folkskoleväsen väl ordnadt, inses lättast, om vi besinna, att Sverige 1868 — de sista uppgifterna, som äro oss tillgäng liga — egde 643,019 inom skolåldern varande barn, hvilka undervisades i 6722 (2172 fasta folkskolor, 1161 flyttande och 3389 småskolor) skolor. Om barnen fördelas lika på alla skolorna. blir det en skola för hvart 96 barn. Så lyckligt är dock ingalunda förhällavdet i sjelfva verket, ty under det att på några ställen såsom i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gefle samt en och annan landtförsamling skolornas och lärarnes antal är tillräckligt, blir i de öfriga delarne af landet missförhållandet ännu större. Efter! vanlig beräkning bör hvarje folkskollärare icke hafva öfver 50 barn att samtidigt undervisa och för att småskolan skall fullt motsvara sitt ändamål, bör den ej ega mer än 25, högst 30 barn, Således skulle öfver hufvud taget 1 folk: och 2 småskolor inrättas för hvart hundrade barn. Gå vi at från denna beräkning och jemföra den med det nu varande förhållandet, finna vi att 6430 folkskolor äro behöfliga och således 3107 fler, än hvad vi nu ega, samt 12860 småskolor och således 9471 fler än dem, som nu finnas. Tillsammans 12.578 skolor återstå således att anskaffa, :men ej nog härmed. De flesta af våra småskolor sakna egna hus, mänga at våra folkskolor ega ej ändamälsenliga sådana och på de allra flesta ställen äro un dervisningsmedlen i ett eller annat afseende bristfälliga. Skoldistriksindelningen lider af gett fel, som förr eller senare måste hämma folkskolans utveckling, emedan den är beroende af Bockenindelningen, och hvarje skolområde kan derför ej få den för detsamma lämpligaste begränsningen, hvilket mer än något annat verkar menligt på skolgången. Skollärarnes löneförmåner äro, såsom redan förut påpekats, för små och oändamålsenligt inrättade. För utbildandet af dylika småskolelärarinnor är ej tillräckligt Börjdt. Slutligen en fullständigt planmessigt fortgående ntyeckling af det hela saknas. : Nu frågas: kunna vi låta det fortgå lika långsamt som hittills? Skall hela vårt folks framtida välfärd få afgöras af småsinnet och egenvyttan ä våra kyrkostämmor? Skall man fortfara att processa Äratal för att få lats till ett skolhus eller för att få en Folkän småskpla till stånd? Skall man gnida sig till hvarje öre till ppdervisnings medels anskaffande? Har Sverige råd till att så förfara med sin dyrbaragte och helir gaste angelägenhet? Har svenska folket tagit ett jättesteg framåt i politisk utveck: ing, BR frokta vi för att detta framsteg