Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 3

Y mt något fariseiska sedereglor han ännu icke mäktade följa. Han egde gods i Irland, hvilka blifvit nästan skuldfria under hans minderårighet, men som alltsedan den svära hungersnöden hade kostat konom nästan lika mycket om de inbringade; han iede äfven I gods vid vestknster, hvilka tillika med stt (skifferbruk i Waios gåfvo honom sju eller Stta tusen pund om året, som lyckades hålla hans stackars lilla hufvud ofvan vattnet, för att bedjande fitta sig omkring på universum, längtande att begripa hvad allt detta kunde betyda och närande ett hepp att någon skulle komma beh berätta det för honom, Vare detta nog sagdt om den unga ädlingens ödmjuka och anspråkslösa natur i allmänhet. I hvilket fail dessa dygder visade sig denna dag, kan finnas goraf af han hade gitvis mrs Melldt ett löfte att ieke alls förråda sin kärlek till La Cordifamma, hvilket enda vilkor han erhållit tillåtelse att dennå afton sammanträffa med henne vid en af Claude Mellots små förtjusande supå6er. Alltsedan sin ankomst till Bogland hade La Cordifiamma vistats hos Meilots, i Brompton, der lika otillgänglig som öfverallt pnnorstädes, hvarest hon varit. För publiken: var hon en Zenobia, som höll alla män på vördnadsfull distang och af de femtio unga narrar, s8om med yrande förtjusning prisade hennes skönhet, hennes sätt att föra sig, hennes röst, fanns ej en enda, som orhållit tillåtelse att presenteras och Olaude, hvars atelier förr plägade vara en kär mötesplats för uvga gardesofficerare, att der prata bort en stund, hade allisedan den nya sångerskan blifvit hans gäst, så artigt hun kunde, stängt sin dörr för de magnifika, unga dagdrifvarne. Clande Mellot hade, tack vare sitt konsj