Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 3

BRETT O SR Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 11 Maj. Såsom bekant är, vägrade det norsk storthinget den 8 dennes efter utförliga de batter, raed 58 röster mot 51 sitt samtyck till den under den 18 Dec, 1872 af de tr nordiska länderzas regeringar vilkorligt aj slutna myntkonventionen. Då detta bestn har varit föromål för olika tolkningar, tord en kort redogörelse för frågans historia or ställniog i Norge vara välkommen. Detm då till en början snmärkag, att vid de före gående tillfällen, då myntfrögan varit un der behandling i Norge, har nödvändigie ten af en öfvergång från silfvertill culd myntfot alltmer vunnit erkänpande, hvar emot man på samma gång enhälligt vari af den åsigten, att en förändring i sjelfv den nuvsrande räkneenheten icke kund anses rädlig, så framt mean icke derigenon kunde erhälla full öfveren else mer ett. större europeiskt systew Juder de att man väl har ansett önskvärdt att bi draga till ett undanrödjande af den olikhet som nu råder mellan Sveriges, Danmark och Norges myntsystem, tillade man dock ur sprungligen i Norge detta icke större vigt än att man uttalsde sig för. att det blot borde ske på det sättet, att alla tre län derna komme öfverens om atv gemer ansluta sig till ett af de större euro systemen. Devna åaiet. som fl-re gå i officiella yttranden bekräftats af den vor ska regeringen, ech vid hvilken hon. stoc fast ända till sistlidne höst, iyckes först hs blifvit frångången, då det under de inle dande underbandlingarne angående mynt konventionen troddes visa rig, att det icke längra var utsigt till, att man i Sverige och Danmark under några omständighetes skulle upptaga det mynvtsystem, till hvilket åen norska regeringen hade förklarat sig mest benägen att öfvergå, nemligen dei tyska. Under dessa omständigheter ansås regeringen sig böra frångå sina fordns äeigter och tillstyrka, att Norge antoge der påtänkta nya skandinaviska systemet. Re geringen gick härvid ut derifrån, att mynt gemensamheten med Sverige och Danmark icke allenast för Norges samfärdsel med dessa länder skulle få en betydelse, som med de förbättrade kowmunikationerna och deraf härflytande utvidgning af handelsför bindelserna skulle stiga i hastig och stark progression, utan att det tillika i väsentlig grad skulle bidraga att sammanbinda de tre rikena till ett kommersielt territorium i för hållande till utlandet och derigenom skänka Norge fördelen af att i sin utrikes handel utgöra en del af en större marknad. Sedan till följd häraf kovventionen blifvit ingången den 18 Dec. 1872, tillsattes en komitå för att utarbeta de för förändringens verkställande erforderliga lagförslagen. En af denna komites medlemmar, professorr, f. d, statsrådet O. J. Broch, ansäg sig likväl icke kunna godkävna det genom kon. ventionen betecknade sättet att gå til väga. Det torde kanske icke vara öfverflödigt at: bär förutskicka den anmärkningen, att prof. Broch i en följd af år mer än någon annan norsk man har sysselsatt sig med de i sam band med Norges myntförbållanden stående frågorna, flere gånger har offentliggjort värdefalla arbeten om saken och i det hela taget måste erkännas i detta afseende vara vårt lands obestridt förnämsta auktoritet. Härtill kom vidare, att prof. Broch alltid har visat sig vara en uppriktig och varm skandinav, så att man. kunde vara säker på att han minst af ala skulle sätta sig emot någon åtgärd, som kunde vara af betydelse och sann nytta för de tre rikenas berättigade gemensamma intressen, samt. slutligen att ban, efter att ha utträdt ur det offentliga lifvet, icke heller med skäl kunde misstänkas att i sin uppfattning läta bestämma sig af parti-sfsigter, hemtade från motsat serna och brytvingarna i Norges inre politik, Från hvilken sida man sög saken, måste derföre prof. Brochs votum tilläggas en stor — mången kunde väl till och med tycka en afgörande — vigt. Den ståndpunkt, som prof. Broch alltid — förut i ful! öfverensstämmelse med den norska regeringen och man kan väl också vil lägga i öfverensstämmelse med den allmänna opinionen i landet — hade i sina skrifter om saken intagit, och som äfven nu blef bestämmande för hang sätt att uppträda inom myntkomitån, var, korteligen betecknad, denna: Vigten af ett inuternationelt räknesystem, d. v. s. af en gemensam räkneenhet och gemensam indelving af derna efter de cimalsystemet, erkävnes. För att denna fördel skall vara fullständig, måste man likväl äfven ha ett internationelt måttoch vigtsyatem. För närvargnde ha de skandinaviska länderna, såsom bekont är, hvar. sitt särskilda mätt och vigtsystem, så väl hvad enheten som hvad indelningen beträffar. Sö länge icke enhet i dessa afseenden erhåilite, skall ett gemensamt skandinaviskt räknesystem för penningar säledes blott wycket ofullkomligt tillfredsställa handelos. behof; denna skall deremot i det närmaste erhälla samma beqvämlighet, som till dessa kan ernås genom ett likartadt hufvndmynt, oafsedt om detta indelas olika Det i konventionen antsgna räknesystemet — det svenska med ett förändradt namn — skall med eng ntsträckas till ett skandinaviskt, gom blott skall komma attomfatta 8 millioner menniskor och allrig kan tänka på att vinna någon ytterligare utbredning. Dera