Aftonbladet – 14 maj 1873, sida 2

skaffande skulle vara tillvägabragt mel): lan Andra kammarens majoritet å ena si-l. dan och åtminstone vissa af Första kammarens ledamöter å den andra. Om nu, såsom sannolikt synes, det ofvan antydda utlåtandet med sin afslutning, klämmen, är resultatet af en kompromiss inom statsutskottet, så är det pätagligt att en högst märklig förening af två stora intressen åstadkommits. I de gamla svenska landskapen uppgå grundskatterna till relativt högre belopp än utgifterna i och för roteringsoch rustningsbesväret; i de s. k. eröfrade provinserna är förhållandet deremot det motlsatta. Målsmännen för de begge olika intressena ha nu handlat efter samma metod som den bekante Petter Jönsson i Träslända så mästerligt adtydde i sitt yttrande till en af presteståndets ledamöter: OmI vill hjelpa oss med skjutsa, så ska vi Ihjelpa er me reljona. Det torde för öfrigt icke behöfva framhållas, att om än deIras antal i Första kammaren som ega skatteljord är mindre än i Andra kammaren, så är det ett obestridligt faktum, som vid ett annat tillfälle skall ådagaläggas, att ledamöterna i Första kammaren, sammanlagdt, hålla vida flera soldater, ryttare och bätsImän, än förhällandet är med de ledamöter, I hvilka tillhöra Andra kammarens majoritet. Det är således ganska lätt förklarligt både att och hvarföre under denna riksdag så ofta i Första kammaren ordats om tillmö tesgående, hvilket icke annat är än ett nytt och behagligare uttryckssätt för ssamarbetet till befrämjande af två stora intressem, Man bör således alls icke blifva öfverraskad, om i Första kammaren flera talare förorda statiutskottets förslag till lösning af de begge skattefrågorna. Icke heller om i Första kammaren flera talåre visa sig lika angelägna som förhållandet blir i Andra kammaren, att riksdagen skall uttala den satsen att så väl grundskatterna som rustningsoch roteringsbesvären skola afskrifvas. Den stora fördelen af att medelst tillämpnihg äf ordet safskrifning blifva befriad från onera, som representera en årlig utgift af något mer än nio och en tredjedels millioner rdr, är så lättfattlig, att de som komma i åtnjutande af den ingalunda böra klandras, om de med värma förorda och påfordra tillmötesgående. I Med lätt förklarlig Omtänksamhet har statsutskottet icke alls inlätit sig på den Ikinkiga rättsfrågan — den nemligen, uuruvida nuvarande egare af med grundskatter samt med rustning och rotering besvärad jord äro berättigade att från dessa onera blifva befriade. Det hade ock varit ytterst betänkligt att vidröra en så ömtålig punkt, och det föll sig vida beqvämligare för det föresatta målets uppnående att omnämna, huru icke blott statsinkomsternas allmänna stigande och grundskatternas aftagande vigt i förhållande till det hela äro förtjenta af uppmärksamhet, hvarefter redogöres för jernvägstrafikmeålens och skogsmedlens tillväxt samt den ökade inkomst som andra skatte titlar — tull, stämpelafgift och bränvinsskatt — kunna antagas lemna. Den historiska utredning som utskottet Tlemnat för de nuvarande grundskatternas tillkomst, gifver visserligen icke något stöd Iför de nuvarande skattejordsegarnes afskrifTningsanspråk, men för utskottet har förmodligen det varit nog att så många motionärer påyrkat afskrifningen. Ett kardinalskäl för denna åtgärd har utskottet anfört, och det användes af alla som dela utskottets mening — det nemligen att grundskatterna trycka en icke obetydlig del af jordegendomen i vårt land särdeles hårdt genom att medtaga så stor anpart af behållningen deraf, att sjelfva egendomen, äfven om den i och för sig sjelf lemnar en god afkastning i förhållande till sin storlek, likväl genom grundskatterna qvarhålles uti ett lågt kapitalvärde och en låg behållen inkomst. Hvad här ordas om grundskatternas tryckande egenskap, kan med lika befogenhet yttras om den skatt i form af arrende, som erlägges af brukare till egare af säteri och frälsejord. För de många kronohemman, som tillhöra stateh, erlägga åboarne äfven grundskatter, men från dessa åboar har ingen klagan försports om för hög beskattning och hvad ändå märkTligare är, att ehuru på senaste tiden blifvit bestridt (at skattejordegarnes målsmän) att Åstaten har större rätt öfver jorden än öfver lJannan egendom söm befinner sig i enskildas ego, så ha vi icke försport att någon enda IT kronoåbo, fastän hemmanet gått och bruTkats inom slägten från uråldriga tider, I gjort anspråk på eganderätten till detsamma, Jutan betraktar den såsom kronans, men när han vill förvärfva den skatleköper hemmanet. Det har eå ofta blifvit taladt om de höga. grundskatternas förderfliga inverkan , på kronoskattehemmanens skötsel och på deras egares utkomst, att detta talesätt blifvit en dogm och den har vunnit i styrka genom en tabell, som vidfogades 1865 års grundskattekomites betänkande. Nämnda tabell åberoI pas och anlitas alltid, då någon skall orda ;Jom grundskatternas olyckliga följder, och då Janföres vanligen först att i Upsala läns förIsta fögderi förefinnes ett mantal Asker n:r I, hvilket år 1862 var taxeradt till 8000 rår Joch utgjorde i ränta och kronotionde 479 Irdr 27 öre, hvilket belopp motsvarade 54,51 procent af afkastningen, om denna antages lJutgöra 5 procent af taxeringsvärdet med tillägg af nämnda ränta och tionde. DeriTIgenom framstår detta såsom det högst onererade hemmanet i hela Sverige. Deraf måIste ju följa att det ofta ombytt egare och Jatt den ene efter den andre sedan fallit fattigvården till last, samt att sjelfva hemmanet skall vara illa skött. I Verkliga förhållandet är att det är utmärkt väl skött, att det åtminstone i 50 är tillhört samma slägt, lyder under LennartsInäs egendom, som eges af f. d. statsrådet I friherre af Ugglas, och att nämnda hemmans taxeringsvärde för några år sedan höjdes I från 8000 rår till 12,500 rdr. Det har såTledes förlorat sin märkvärdiga ställning såIsem det högst beskattade i Sverige; men I såsom vederlag derföre ha grundskatterna i enlighet med riksdagens beslut och den derpå grundade kongl. förordningen den 23 Juli 1869 blifvit nedsatta från ofvan Inämnda 479 rdr 27 öre till 443 rår 85 öre. Måhända invändes: det är ett undantageTförhallande att ett så hårdt onereradt hemJman eges af en herreman. Vi kunna då upplysa, att samme man för nägra år sedan inom samma socken inköpte en annan och större fastighet, som äfven är ganska högt onererad, och ehuru köpeskillingen uppgick till högt belopp, auösågs fastigheten ingaluoda för högt betald. Ett annat hemman, !2 mantal Sältlösa inom samma fögderi, gälde som n:r 2 i ordningen med afseende på sina höga grundskatter relativt till taxeringsvärdet (54,04 procent). Det har i många år lydt under Håtunaholms egendom, hvilken åtminstone i 35 år egts af samma slägt, nu at hr Henry Engelhart, och icke heller Sältlösa, som ina GA va lg ra SR Nu