Aftonbladet – 9 maj 1873, sida 3

tt hennes själ, ty hon kunde ju icke verka på något annat sätt för honom än genom att bedja himlen för hans omvändelse. Huru hon bad för honom! Hon bad, den ädla, rena flickan, dag och natt, att ban skulle bli en kristen — att allt skulle gå honom väl i lifvet — att han måtte blifva, kanske rik, eller åtminstone gagnelig för sina medmenniskor och ett mäktigt redskap i Guds händer till utförande af goda gerningar. Huru många sköna luftslott byggde hon icke i sin inbillning om hvad en sådan man, den hon i sitt sinne hade prydt med all Salomos vishet, skulle kunna uträtta i verlden, om hans talanger vore helgade af tron! Hon bad äfven att han skulle återfinna sitt guld — då det för honom var gagneligt — att ban skulle upptäcka tjufven; nej, icke detta! det skulle endast framkalla en ny anledning till skam och sorg; hon bad att tjufven sjelf måtte bringas till erkännande af sitt brott och återbärande af sitt orättfångna gods. Detta var lösningen af det mörka problemet och derför bad Grace, medan hennes kind för hvar dag blef allt finare och blekare. Vi vilja icke neka till, att stunder funnos då hennes hjerta hastigt genombäfvades af sorg öfver att denna kärlek var hopplös, åtminstone på denna sidan grafven, Men en sådan saknad stod likväl i grunden i strid med hennes högsinnade, sjelfförnekande karakter och derför stötte hon den äfven ifrån sig och besegrade densamma genom ett medel som för mången qvinna är väl bekant, — det var blott en ny försakelse, — ett kors mera hon fått att bära. Sällheten skulle aldrig på jorden komma att skänka henne lycka; nå väl, hon skulle då finna den i sorgen. Så gick Grace Harvey den väg hon ansåg vara henne förelagd ge