Aftonbladet – 9 maj 1873, sida 3

ras för vårsolen. BEKANT Werldsutställningen i Wien. (Körrespondens till Aftonbladet.) I. (Inledning. — Utställningens invigningsfest. — En ny Mezzofanti. — Musiken i rotundan. De tre största tonsättarne. — Rundgång. — Anledningen till den svenska afdelningens ofullständighet. — Blomsterexpositionen. — Teatrarne. — Den svenska damqvartetten. — Circus.) Hvem var icke i rörelse sistlidne torsdag för att få sig en god plats vid invigningsfesten? Af den österrikiska hufvudstadens en million invånare (med resande och den förökade garnisonen uppgår deras antal till och med nägot öfver denna siffra) var väl öfver fjerdedelen på benen för att å utställningsplatsen, på den rymliga Pratern eller I dess grannskap på ett eller annat sätt deltaga i denna stora internationella arbetets och fiitens fest. Tjugotusen personer voro närvarande inom palatset, deraf tolf tusen inom rotundan, stället för sjelfva invigningen. Den sköna, glada kejsarstaden har visserligen förut sett mången lysande fest och flere internationella församlingar inom sina nu slopade murar. Dessa ha likväl haft en hel annan karakter och annat ändamål. Vi tvifla på, att någon skönare fest än denna förut funnits här. De föregående ha nemligen vanligtvis varit hof fester, krigsmanövrer eller diplomatiska kongresser. Nu var det arbetet och fliten, Friede und Wohlstand, såsom den schweitziska afdelningens portal har till inskrift, hvilka ville läta se sig i parad och manövrera med hvad tidehvarfvets skarpsinne uppfunnit och förbättrat, hvad enighet folken emellan ger af materiel och andlig kraft, hvad stort den i båda afseendena förmår uträtta. Detta är hvad vi vilja kalla utställningens inre vackra sida; dess yttre, icke mindre upplyftande, äro dess många byggnader, med sjelfva palatsets herrliga rotunda i spetsen — åskådliggörande olika länders byggnadssmak, stil och komfort; det är vidare de derinom hopade skatterna, tecken till tidehvarfvets jättelika framåtskridande, mest i materielt, men äfven i konstnärligt hänseende. Klockan omkring 11 f. m. satte sig de kejserlige vagnarne i rörelse från K. K. Hofburg. Först syntes kejsarens öfverstehofmästare, furst Hohenlohe, öfversteceremonimästaren furst Abensburg-Traun m. fl. af de högre hoffunktionärerna. Så kom, några minuter derefter, dagens hjelte, generaldirek tören för utställningen, baron SchwartzSenborn. En halftimma förgick innan den andra raden af hofvagnar hann palatsets hufvudport. Der syntes nu utställningens protektor. -efkehertig Carl Ludvig. Af de i kejsarens närmaste svit varande furstliga personerna anlände först den danske kronprinsen Kristian Fredrik; med honom äkte grefven af Flandern. Öfverceremonimästaren med sin staf i hand helsar de ankommande och inför dem inom palatset. Klockan nästan på slaget tolf rullar den kejserliga vagnen in i Praterns hufvudall; snart skallar från flera olika regementers musikkårer, som äro uppställda inom palatsets front, den bekanta österrikiska folksängen; den med sex hästar förspända och praktfullt utstyrda hofvagnen med kejsären uti har kört upp mot hufvudportalen. Baron Schwartz öfverräcker en stor blombukett åt kejsarinnan, som hennes höga gemål emellertid förhjelpt ur vagnen. Näst de kejserlige ådrog sig den preussiske kronprinsen mesta uppmärksamheten. Med mycken martialitet uppbar han sin kyrassier-öfversteuniform. Sist kom prinsen af Wales. Vid de furstliga perso nernas inträde uppstämdes folksången af de förenade sångkörerna och orkestrarne. Med utställningens generaldirektör på venstra och handelsministern på den högra sidan santt förande den preussiska kronprinsessan under armen, framgick kejsaren med sin särdeles lysande svit under hoch-ropen från de många åhörarne och snart voro hvar och en på sina platser. Våra läsarinnor åtminstone torde vilja veta, huru de förnäma damerna voro klädda vid detta tillfälle. För att kunna betjena med nödiga upplysningar i frågan var jag nog försigtig att göra mina anteckningar. Se här hvad jag med ledning af dem har att meddela: Kejsarinnan bar en lilaklädning, likadan hatt och hvit mantel; sin bukett behöll hon hela tiden i handen; prinsessan Victoria bar blå kläd ning, likaledes hvit mantel och rosahatt. Allmänheten och äfven pressen har fäst sin synnerliga uppmärksamhet egentligen blott vid de tvenne stormaktskronprinsarne och rätt litet egnat någon åt den danske. Att det krigiska rykte, som omstrålar den preussiske tronarftagaren skulle, jemte annat rent politiskt, göra honom, bjelten från sista kriget, äfven till en hjelte här för invigningsdagen, var naturligt. I den Jysande svit, som omgaf kejsaren, ådrog sig grefve Andrassy i sin vackra honveds-uniform mycket mängdens blickar, men mest kanske den japanske ambassadören i sin nyinverterade galadrägt, grön frack med guldbroderier, och med sin platta asiatiska hufvudbildning ochBundersätsiga gestalt. De ceremoniella talen voro snart slutade. Kejsaren, med ögonen fästade på en liten handskrift, besvarade dem med en tydlig, väl nyancerad stämma samt förklarade utställningen öppnad. Sist talade Wiens borgmästare dr Felder. Hans ord voro utan motsägelse de bäst sagda af alla och uttalades med så tydlig prononciation, att man från journalisternas plats, trots det stora och oenlindande rummet väl kunde fär.