Aftonbladet – 9 maj 1873, sida 3

ter nere inkast emot Tegeringens 1oraleg fun Å uttalade såsom si åsigt, att intet sätt funnes att tillfredsställatide ordna förhållandenå är ett fullständigt skiljande af de klassiska och reala linierna. Hr C. A. Larsson förordade lifligt förslaget, såsom innefattande åtminstone ett tupp-) fjät framåt. Hr A. Rundbäck inleäde, Hikasom de flesta talare, sitt anförande med ett allmänt uttalande öfver förslaget i sin helhet, för hv ket ban ansåg att man borde vara K. M:t tacksam, då det till förmån för den rent menskliga bildningen skjuter undan den antika bildningen, och skall hafva till följd att höja den allmänna medborgerliga bild. ningens nivå, under det läroverken nu, till skada för denna, endast äro att betrakta såsom studentfabriker, ehuru en så ytterst ringa procent af lärjungeantalet genomgå hela läroverket och blifva studenter. Tal. upptog derefter tillbemötande hr Törnebladhs inkast, öfver hvilka han dock icke förune drade sig då hr T. i egenskap af komiteledamot velat införa latinet såsom tvångsämne i första klassen, d. v. s. gå ett fjerdedels sekel baklänges. Hr Kolmodin ådagalade, att komitens för slag, som var dödt i samma ögonblick det blef tryckt och som bars, så att säga, direkte från tryckeriet till kyrkogården, var omöjligt att för riksdagen framlägga, och att följaktligen regeringen haft fullgiltig anledning att framlägga ett förslag, afvikande från komitens. Tal. framhöll bjert orimligheten af komittns förslag, att låta alia redan från första klassen genomgå den latinska grammatikans helsobringande bad, och instämde kraftigt med den talare, som sagt, att latinet måste maka åt sig. Det var denna omständighet, som bestämde tal:s ställning till hela det kongl. förslaget, oaktadt han för sin del hyste betänkligheter vid vissa af förslagets detaljer. Han varnade derföre emot att för detaljbrister skjuta ifrån sig det hela och den stora, hela skolan omskapande grundsats, som genomgår detsamma. Sverige har upphört att vara en stormakt, sade tal., och de enda eröfringar, som återstå oss att göra, äro på fredens väg. Må vii dag återöfra en del af vårt fosterland från det gamla Rom. 1 detta med lifligt bifall helsade anförande instämde en mängd ledamöter, bland hvilka vi hutno anteckna hrr Alström, Philipson, Vennerus, Biesert, Jonas Andersson i Häckenäs. Lagutskottet har uti afgifvet utlåtande n:r 40 tillstyrkt K. M:ts proposition i fråga om åtgärder för afskaffande af de s.k. säljbara apoteksprivilegierna (reservation af grefve Mörner). Samma utskott har ytterligare afgifvit följande utlåtanden, nemligen: N:r 41. afstyrkande en af hr R. Ehrenborg, med hvilken frih. Åkerhjelm, hrr L. O. Larsson, A. Gumaelius och C. A. Larsson instämt, väckt motion om närmare bestämning, af bvilka ärenden äro att hänföra till kammarens gemensamma hushållningsangelägenheter; (reservationer af grefve Mörner och hr Carln). N:r 42, deri, med anledning af en utaf hr P. Staaff väckt motion. hemställes att riksdagen — med uttalande af den åsigt, att den enligt 2 mon. 9 3 i K. F.d. 6 Aug. 1864 på konungens befallningshafvande ankommande pröfning af så väl jordafsöndrings storlek som ock beloppet af den derå belöpande afgäld, icke erfordras, med mindre egaren eller innekafvaren af det hemman eller den lägenhet, hvarifråt: afsöndringen skett, eller ock afsöndringsinnehafvaren den påkallar — måtte1i skrifvelse anhålla, att K. M:t täcktes utfärda författiling om den ändring i nämnda förordning, som häraf föran.edes. (Reservationer af grefve Mörner och frih. Wrede; hvarjemte frih. Nordenfalk och hrr Holmberg och Caspersson anmält att de i ärendets behandling ej deltagit.) . N:r 43, deri utskottet, med anledning af mation om ändringar i eller tillägg till strafflagen, väckta af hrr Hasselrot och Carlen, hemställer: 1:0 att riksdagen måtte för sin del besluta, att de 2 första momenten af 19 kap. 2 2 strafflagen skola erhålla följande lydelse: Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd. att den dömde förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroefide för alltid, eller för viss tid. hvilken ej må sättas kortare, än ett, eller längre, än tio år, utöfver den ådömda strafftiden. 2:0) att riksdagen måtte för sin del besläta, att 2, 3 och 6 ä af 5 kap. i strafflagen skola erhålla följande lydelse: 22. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; varde dödsstraff eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med två till och med sex år nedsatt; och må Ev annat straff, efter omständigheterna, nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort. Den, som vid brottslig gernings begående fyllt fjorton, men ej femton år. skall, der han pröfvas hafva egt nog urskiljning att gerningens brottslighet inse, straffas som om han fyllt femon år. 3 2. Dömes brottsling af den ålder i 23 sägs till straff för brott, som i allmänhet medför förlust af medborgerligt förtroende, då skall han ej till sådan påföljd dömas; vare dock oskicklig att, intill dess den ådömda strafftiden utlupen är, vittnesmål aflägga. Pi heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom tillräkpas till förhöjning af straff för återfall i brottet. der sådan förhöjning särskildt i lagen utsatt finnes, efter ty i 4 kap. 11 3 sägs. 6 2. Pröfvas — — — då gälle om nedsättning af straff hvad i 2 3 sägs. 3:0) att K. M:ts ofvanintagna nådiga proposition om antagande af Förordning angående utsträckt tillämpning afstraffarbetets verkställande i enrum måtte af riksdagen bifallas; samt 4:0) att riksdagen för sin del beslutar en författning af följande lydelse: Har den, som till straffarbete dömd är, då domen till verkställighet förekommer, ej fyllt aderton år, eller begick han den gerning, derför han dömd blifvit, i saknad af förståndets fulla bruk. såsom i 5 kap. 6 2 strafflagen nämnes, eller är fara eljest för hand, att vistande i enrum kan blifva menligt för hans helsa eller sinnestillstånd ; då ege fångvårdsstyrelsen förordna om Jämplig inskränkning af den tid, hvarunder han eljest bort i enrum hållas, eller att han genast skall i gemensamhetsfängelse insättas. 5:0) att riksdagen måtte genom underd. skrifvelse anhålla, att K. M:t täcktes taga i öfver vägande huruvida ej strafflagen och författnin arne angående verkställighet af straffarbete och fängelse böra undergå förändring i den syftning. att förbrytare under aderton år må kunna, i stället att, för undergående af ådömdt straff, hållas i de vanliga straffanstalterna, insättas i särskilda af staten eller med konungens tillstånd af en skilde inrättade förbättringsanstalter, der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska utveckling mera ändamälenlig behandling kan dem egnas; äfvensom att K. M:t behagade till nästa riksdag framlägga de förslag. i ämnet, som påkalla riks dagens medverkan eller godkännande, 6 0) att riksdagen i den und. skrifvelse, hvarom under n:r 5 handlas, jemväl anhåller, det K. M:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej strafflagen och författningarne angående verkställighet af straffarbete böra undergå förändring i den syftning, att, i enlighet med grunderna för det så kallade progressiva fängelsesystemet, till straffarbete dömda förbrytare må tillåtas att. om de ej genom sitt uppförande inom fängelset gjort sig deraf oförtjenta, under sista delen af strafftiden åtnjuta ett större mått af frihet. så att den, som varit längre tid i enrum innesluten, ej nödgas omedelbart derur u:träda i det fria, och att gemensamhetsfången, innan han lösgifves, förflyttas i någon anstalt, inrättad af staten, eller med konungens tillstånd af enskilde, af den beskaffenhet, att fången, på samma gång han hålles till tvångsarbete, dock tillerkännes större sjelfbestämningsrätt än med den vanliga fängelsedisciplinen öfverenstämmer ; samt att K. M:t behagade till nästa riksdag framlägga de förslag i ämnet, som påkalla riksdagens medverkan eller godkännande. (Reservationer: i fråga om 2, 5 och 6 punkt. afhrv. Gegerfelt; i 2:dra punkten hr frih. Nordenfalk ; i fi :dra punkten af hr Caa VR