Aftonbladet – 8 maj 1873, sida 3

I Skolfrågan. Under get myckna, för öfrigt fullt berät tigade talet om öfveransträngniag och mångläseri i skolorna synes man på många håll hafva alldeles förlorat ur sigte hvad som utgör det ondas sjelfva rot och upphof, som icke är något annat, än att de döda språr ken icke vilja tillräckligt maka ät sig. Öfveransträngning och mångliäseri kan utan tvifvel existera utan klassiska studier; men tag bort de gamla språken ur skolan, och skgifrågap gkalll5gas med den allra största lätthet! ilytta jatinets början till 6:e, i stället för till 4:e klassen, såsom nu är föreslaget, och svårigheterna skola reduceras till en obetydlighet! Frågan är således, om ena glix framflyttningaf de gamla språken innebär någon pedagogisk orimlighet. Må erfarenheten i ået fallet tala. Staten underhåler en särskild skola — Nya elementarskolan i Stockholm — der nya rön och försök i afseende på undervisningen må göras; och det torde således vara allt skKöl att göra tillhörligt afseende på de resyltater, som undervisningen i denna skola gifver vid handen. Så har ock redan skett i rätt många fall, och särskilt äfven i någon mån hvad den här nämnda specialfrågan, tiden för latinets införande i skolundervisningen, beträffar. På en tid, då i de öfriga skolorna latinläsningen började i 1:a klassen, vågade man i Nya elementarskolan uppskjuta den till 3:e klassen, och försöket bäde lyckades och vann efterföljd. Sedan har man gått längre och uppflyttat latinet till 5:e klassen, och äfven detta med framgång. Men till följd af den i Nya elementarskolan antagna fria flyttningen i de särskilta läroämnena, under det lärjungen icke säges tillhöra en högre klass, förr än han afslutat alle den näst lägre klassens kur