Aftonbladet – 8 maj 1873, sida 3

4 känner äter hvarje skolman. När så är, kan man billigtvis fråga: hvilket gagn hade Idå denna så kallade utredning verkligen medfört? Att de utanför skolverket stående kunnat draga några slutsatser ur ett dylikt kaos af vexlande meningar, förefaller mycajlket osannolikt; snarare hade väl deras sunda o förstånd derigenom kommit att förbryllas. -lOch att K. M:t ej beslutit sig för en handYlling, som antingen skulle hafva varit till intet gagn eller också rent af till skada för de i frågan mindre hemmastadde, deröfver Itorde man ej billigtvis böra undra. Den Isom ställer en anmärkning af detta slag i s första rummet och på grund af denna före Islår förslagets undanskjutande eller rättare . I förkastande, han ådagalägger dermed endast, att den ytlige formalisten fått tala i ett ämne, der det kräfdes yttrande af en praktisk man. En tänkande skolman finner bäst sjelf att jhan ej är den allra lämpligaste att reforjmera undervisningsväsendet; ja, han torde till och med finna, att den vana vid en viss .lläroplan och metod, i hvilken han efterhand blifvit fjettrad, tvärt om omtöcknar ögat, då fråga är om att bedöma en läroplan i letort. Deremot är det å andra sidan alldeIles oförnekligt, att skolmännen äro de ende kompetente personerna, när det gäller att -Jpå grund af uppstälda principer genomföra en läroplan i detalj. Det är ock temligen TItroligt, att ecklesiastikministern, om det kongl. förslaget blir af riksdagen gilladt, I kommer att sammankalla några erfarne, kunnige och fördomsfrie skolmän för att närmare granska förslagets enskildheter. Just en sådan komitå skall också kunna visa hr I Rydin, att en stor del af hans öfriga anjmärkningar skola kunna undanrödjas dels genom mindre jemkningar i ministerns förslag, dels genom ett noggrannt afpassande af lärokurserna för de särskilda stadierna, så att bäde afrundning förekommer i vissa klasser (den 3:dje och 5:te) och öfveran Isträngning i de högre afdelningarna undvikes. Till anmärkningar af detta slag räkna vi exempelvis hr Rydins skarpa utfall i fråga om deafdepartementschefen föreslagna afslutI ningarna i tredje och femte klasserna; vidare anmärkarens fruktan för att språken i4:de, 5:te och 6:te klasserna inträda för hastigt efter hvarandra och derför skola åstadkomma öfveransträngning i de högsta klasserna; samt slutligen — många andra förnumstiga invändningar att förtiga — hans bekymmer för tyskans och naturvetenskapens öde. Flere af hr Rydins anmärkningar afse särskildt den mindre lyckliga ställning, hvilken den lägre och högre reala bildningen enligt det kongl. förslaget skulle komma att erhålla. Hvad den lägre reala bildningen angår, så torde den enligt den föreslagna anordningen blifva minst lika god som den nuvarande, Skulle riksdagen vidare i enlighet med grefve Ehrensvärds reservation framställa önskan om de lägre (2och 3 klassiga) läroverkens förändring till borgarskolor så låter ju detta genomföra sig äfven med antagande af hufvudpunkterna i K. M:ts förslag. Alldeles det samma gäller om den antydda bristen på läroverk för högre realbildning: den låter sig afbjelpa, utan att man behöfver förkasta kärnpunkterna i det kongl. förslaget. Vi skulle till och med i det sista afseendet kunna föreslå en -nordning, som åtminstone en tid bortåt kunde vara användbar. Är det nemligen sant — hvad både läroverkskomit6n, det särskilda utskottet och särskildt hr Rydin påstå att 6:te realklassen vore den bästa afslutningspunkten för en stor mängd ynglingar såväl med hänsyn till deras ålder som till deras inhemtade kunskapsmått; så skulle ju genom en mycket enkel anordning (anställandet af en adjunkt jemte de af K. M:t föreslagna samt realisternas samläsning med den klassiska liniens lärjungar i alla gemensanmma ämnen) denna önskan kunna för-: verkligas. Skall real-linien verkligen kunna höjas, skall den en gång kunna blifva be. jl friad från det skadliga beroendet af den klassiska, så måste det kongl. förslaget om sjelf-: ständiga realklasser antagas. Vårt ofvan stående förslag är således blott en nödfallsutväg för ett mindre folkrikt, vidsträckt och : fattigt land. Slutligen böra vi med några ord beröra äfven hr Rydins anmärkning om den mak-: liga och klemiga undervisning, som i del. lägre klasserna skulle blifva en följd af förslagets antagande. Genom att göra tyskan till grundspråk vid undervisningen inför man hvarken någon klemighet eller maklighet i våra skolor, det kunna vi af egen er-) farenhet intyga. Naturligtvis medför i hr Rydins ögon all undervisning utom den ilatinet klemighet och maklighet; men för den insigtsfulla betraktaren visar det sig lätt, att studiet af tyska språket, vare sig att man nu betraktar ämnet från grammatikans eller litteraturens syopunkt, fordrar af lärjongen bäde kratt och ihärdighet. I sista hand beror för öfrigt det aldra mesta på den mer eller mindre riktiga metod, läraren använder vid sin undervisning. Under de senare dagarne hafva vi hört berättas, att det k. förslagets motståndare ämna före8lå hela frågans uppskjutande till en annan riksdag. Naturligtvis föreställa de sig, att genom flitiga bearbetningar opinionen under tiden skall kunna föras i en annan riktning. Men enligt vår tanke hafva hvarken förslagets motständare eller dess vänner något att vinna af ett dylikt uppskof. Ett radikalare förslag lär nemligen hafva ringa utsigter att kunna tillvinna sig båda kamrarnes bifall och derjemte regeringens sanktion. Och å andra sidan torde anspråken på inskränkning i latinläsningen ej minskas. För det första är det nemligen uppenbart, att under tidernas lopp latinet efter hand mist sin predominerande ställning samt att, såsom en följd deraf, detta ämne i våra skolor måste maka åt sig för sina yngre syskon. Deras kraft på större erkännande är alldeles oafvisligt, liksom det å andra sidan icke heller kan förnekas, att de, rätt skötta, ega en myc ket stor bildningskraft i formelt hänseende. Men för det andra torde riksdagen icke vilja afstå från sin en gång framstälda fordran, att undervisningen i de lägre klas serna skall vara i möjligaste måtto för alla gemensam; och denna gemensamhet kan i våra dagar icke åstadkommas på annat sitt, än att ett modernt språk lägges till grund för undervisningen. Till och med hr Rydin har ju mäst medgifva, att den senaste skolkomitens förslag om latinet såsom grundläggande språk för de nedre klassernas alla lärjungar ej lämpat sig att framläggas för riksdagen, Dä sakerna stå på denna punkt, kunna vi sannerligen icke begripa, huru ec klesiastikministern skulle kunna hafva egt ens möjligheten af ett val. Och då kan man också till dess fulla värde bedöma hr Rydins ironiska begäran, att regeringen skulle hafva utredt, huru en gemensam undervisning för de nedre klasserna skulle kunna genomföras — natprligtvis mtan att ett modernt spräk lades till grund! Detta förslag eller ett annat i precis samma riktnipg måste, vsre sig nu elier inom helt kort tid, genomföras. Skolman. hg NE I Skolfrågan. )n n MA mm I VR bt Id tr Be AR FR RR RM te (JO ne OD a kr Ar RA RA AD ATG ACTA FR vt