Aftonbladet – 8 maj 1873, sida 3

S TR EE FA Mina IE ST co Na COMRÄM3 ÖN R ND Bär EB El. 3 38 f 23 288 E-R SSR PF Es STR dd 3 : ES e a RON (ec Br ORA Nn SEN 8 63 SR R me EE z NH ja Knobo FÖ i SER RH RR ONE FIS Pp -— HR TIO ING 4 Eea Bs m Se 5 SAN vw ÅR wWÖer lm Sd SIR 3 AR Skor IT K : REINE Hr Rydin contra eeklestikministern. Särskilda utskottets betänkande mn:r 1, som behandlar K. M:ts proposition om förändrad anordning i vissa delar af rikets elementarläroverk, ätföljes af flere reservationer. Bland dessa är det i synnerhet hr Ryding, som ådragit sig uppmärksamhet af dem, som intressera sig för den angelägenhet, om hvilken reservationen talar. Dess innehåll är sådant, att en granskning deraf vore högligen af nöden, För tillfället nödgas vi likväl inskränka oss till några kortfattade betraktelser med anledning af densamma. Sjelfva kärnpunkten i det af ecklesiastikministern utarbetade förslaget är utan all fråga uppskjutandet af latinska språkets läsning från andra till fjerde klassen och det dermed i sammanhang stående anordnandet af gemensam undervisning för skolans alla lärjungar i de tre nedersta klasserna, med tyska till grundläggande språk. Det är också den föreslagna förändringen i detta afseende, som uppkallat hr Rydin att taga till svärd för att omintetgöra den i fråga varande skolreformen. Hr Rydin har gjort sig till målsman för en gammaldags klassicitet, hvars förfäktare, om deras lynne är af det melankoliska slaget, fälla bittra tårar för hvar latinsk glosa, som försvinner från elementarundervisningen, eller, om de äro begåfvade med ett mera koleriskt temperament, spruta eld och lågor öfver en hvar, som vägar understå sig att utstryka några latintimmar från skolornas läsordning. Att de klassiske skolmännen sjelfve befinna sig på en sädan punkt är mindre förvånande: traditionens och vanans makt är för detta förklarligt. Mera underligt gör det, att en man, som spelat en politisk roll, icke inser, att de förändringar, som skett i de politiska och sociala förhällandena och hvilka i sin ordning framkallat en förut icke anad ifver att förvärfva kunskap, med nödvändighet draga med sig yrkanden om reformer i vårt undervisniogsväsende just i den riktningen, i hvilken det kungliga förslaget gär. På ett skarpt, stundom hänfullt sätt söker hr Rydin uppvisa fel och brister i detta förslag. Det frågas då: huru vill hr Rydin ordna våra skolor? Derom har han visserligen icke gifvit fullständigt besked; så mycket är dock klart, att enligt hr Rydins förslag latinbildningen riktigt skulle komma till heders. Hr Rydin yrkar nemligen att de båda olika bildningslinierna, den klassiska och den reala, skola förläggas till färskilda läroverk, naturligtvis dermed åsyftande, att de klassiska skolorna må blifva riktiga bålverk mot den närvarande tidens klemighet. I dem skall man ju kunna få börja med den Jatinska formläran redan i första klassen, och gedan behålla latinet såsom hufvudämne hela läroverket igenom. Nu är det väl sant, att hr Rydin endast yrkar att skolorna i stiftsstäderna samt i Stockholm skola blifva sådana der riktiga skolor; men då han sjelf ytterligare föreslår, att sbväl vid de öfriga högre läroverken (som skola få namn af real: läroverk) som ock vid de femklassiga latinet skall ingå såsom valfritt andervisningsämne; så är ju detta det samma som att säga: vi skola gå svenska folkets önskpingar om något mindre latinläsning till mötes på sådant sätt, att vi låta alla läroverk behålla latinlinie och dessutom förvandla tretton bland de mest besökta läroverken till fullständiga och uteslutande latinskolor! Sedan vi nu korteligen redogjort för re servantens åsigter om den ställning latinet bör intaga, skola vi granska några af hans anmärkningar mot regeringens förslag till skolreform. Många af dem, det är det sorglustiga, träffa lika väl hans eget förslag. Så synes hr Rydin fiona det underligt, att departementschefen kunnat bygga sitt förslag på grunder, som blifvit gillade af endast två bland skolkomitEns ledamöter (jfr Bet. sid. 66!) Men hr Rydin accepterar hufvudpunkterna i prof. Ribbings reservation. Har då skolkomitens flertal gillat dessa? Då ecklesiastikministern vill bereda möjlighet för fjerde och femte klassernas lärjunpar (äfven vid de femklassiga och högre reala läroverken) att få läsa latin, så antyder detta enligt hr Rydins åsigt en olycksdiger princip; men då hr Rydin sjelf vid alla femklassiga och högre reala läroverk sill införa latinet såsom valfritt ämne, så är arrangementet naturligtvis i sin ordning. Jfr sidd. 76, 70, 84, 851). Att departe mentschefen bibehåller vajfrihet i grekiska språket ( bildar den hybrida linien B.). bevisar att han insett sin egen undervisningsplans bristfällighet; men hr Rydins egen updervisningsplan har naturligtvis ingen brist, då han medger samma valfrihet. (Jfr sidd. 67, 791) När statsrådet Wenner berg föreslår, att undervisningen ij de högre klasserna på den reala linien skall skötas af särskilda lärare — naturligtvis af det skäl, att man derigenom en gång skall kunna erbålla lärare, som verkligen ä!ska och in tressera sig för denna linie — så hånas detta och gäges vara halfåtgärder; men då hr Rydin gjeif skall motivera sitt förslag om skilda läroverk för kjassici och realister, och dervid anför såsom skäl, att 22 för båda linierna gemensamma ämnena ej med fördel kupna göras till föremål för gemensam behanäling, då är naturligtvis åtgärden både ren och komplett. (Jfr sidd. 72, 771). : Flere anmärkningar af gamma art sknlle kunna anföras; men de ofvan stående tordel redan göra till fyllest för att hos mången framkalla en pofogad tvekan, om verkligen br Rydin är rätte maxnon att behandla och bedöma frågor, som röra nydervicningen. Men hr Bydin är ju icke heller skolman; lagfarenheten äter bör naturligtvis vara hans element. Af denna anledning torde också riksdagens ledamöter hufvudsakligen komma att fästa sig vid hans påstående, att frågan icke är beredd enligt 19 regeringsformen. Då eforerna, d. v. 8. biskopazrne, och läro verkens lärare ej fått yttra sig om det k. förslaget, innan det framlades för riksdagen, så skall detsamma anges sakna behörig utredning eller beredning, med andra ord; vederbörande hafva derigenom låtit komma sig till last en grundlagsvidrig handling. Huruvida hr Rydin (sjelt) wid denna beskyllnings framkastande handlat i öfverensstämmelse med lag, må han sjelf utfandera. För oss är det af större vigt att undersöka, om denna hans anmärkning i och för sig eger någon befogenhet eller icke. Och i detta afseende torde det ntan svårighet för hvar och en blifva tydligt, att detta infordrande af upplysningar icke varit ändamälsenligt. Att biskoparne i allmänhet kommit att omfatta EE MR W MT Fb rd RR JAN DV DD vh ke AR ER Jt fr mn tg mn BR Vt nn k-— -— 27 Dm HD re fr ty rt AA OO Pe