Aftonbladet – 5 maj 1873, sida 2

(Ugar LIlavelse avv Nar I lane VESILLA lär igheter. Af de förhandlingar, som egdåe l! im i kamrarne med anledning at denna re-j ervation, erfar man, att konstitutionsutskotst enhälligt delat hr Sven Nilssons upp-! wtning af sjelfva saken, men att majorite! on funnit sig af formella skäl hindrad attl! iträda den anmärkning öfver förhållandet, om den nämnda ledamoten önskat att få il! echargebetänkandet inaryckt. l Sedermera gjordes likväl frågan till före-jål för riksdagens behandling i annan ording, nemligen genom i kammaren väckta wotioner om en framställning till regeriunen, hvari riksdagen skulle uttala sina be ymmer och sina önskningar i det afseende varom här är fråga. Sådana motioner framdes i Första kammaren !af br Rydin, iden! ndra af brr Huss och Hedin, de båda förstämnda ledamöternas på tillskyndelse, efter vad man har anleduing tro, just af majoiteten inom konstituticasutskottet. Enär i essa motioner endast var fröga om framtällningar till K. M:tiönskuingsväg, borde e bebandlas af Tillfälliga utskott inom hvar lera kammaren särskildt, och borde således ör de inom hvardera kammaren väckta moionerna olika utlåtanden afgifva Nu har Första kammarcus tillfälliga utskott, som haft att pröfva hr Rydins förslag, olifvit tidigast färdigt med sitt utlåtande, vilket i lördaga afton förekom till behanding i kammaren. Utskottet hade, såsom vi redan förut haft tillfälle omförmäla, hemställt: att riksdagen i underd. skrifvelse till K. M:t måtte uttala sina farhågor för följderna af de orundsatser, som hittills gjort sig gallandei fråga om tillåtelse för främmande länders nmndersåter att i Sverige förvärfva och besitta fast egendom eller härstädes idka grufvedrift, bergsbruk eller skogsafverkning, samt att i samma afgifna skrifvelse hemställa, huruvida icke, utan rabbning likväl af de åt norrmän i detta hänseende med rifna rättigheter, kunde såsom grundsats för framtiden stadgas: dels, att åt främmande länders bolagsföreninsar, med vare sig obegränsad eller begränsad nusvarighet, eller s. k. konsortier, handelsfirmor, korporationer, stiftelser eller inrättningar, tillåtelse hädanefter icke må meddelas att törvärfva eller besitta fast egendom i riket, eller att härstädes idka skogsafverkning, grufvedrift eller annat bergsbruk, äfvensom att derest något utländskt bolag, konsortium, korporation. stiftelse eller inrättning på ett eller annat sätt ändock förvärfvat egandeeller besittningsrätt i svensk jord, skogar. grufvor eller anuan fast egendom; eller rätt till skogsafverkning, efter det allmän förordning i omförmälda afseenden blifvit utfärdad, sådant förvärf må anses ogiltigt. och förvärfvaren förpligtad att, inom förelagd viss kort tid, det sålunda förvärfvade till svensk undersåte afyttra, vid äfventyr, om sådant ej iakttagits, att genom vederbörandes försorg fastig heten eller rättigheten oförtöfvadt på offentlig auktion försäljes till sådan köpare. som är berättigad satt den innehafva och besitta, hvarefter köpeskillingen, sedan försäljniogskostnaderna afdragits, utbetälas till den, för hvars fäkning fastigheten eller rättigheten sålunda blifvit försåld; dels, att, derest i ett eller annat fall skäl förekomme att åt någon enskild person. som är främmande makts undersåte. meddela tillåtelse att i Sverige förvärtva eller besitta fast egendom, dervid likväl såsom vilkor borde bestämmas, attsådan enskild person skall inom förelagd kort tid, men senast inom 5 år efter tillåtelsens meddelande söka svensk medborgarerätt, med de deraf följande skyldigheter och rättigheter, allt vid äfventyr att fastigheten eljest försäljes efter hvad derom här ofvan säges; dels ock att främmande makts undersåte, som under ofvannämnda vilkor erhållit K. M:ts tilllåtelse att fast egendom härstädes förvärfva och besitta, dock icke må tillstädjas afverka skog till afsalu innan ban blifvit till svensk medborgare antagen. Vid den diskussion som rörande denna fråga uppstod framhölls först af hr Faxe de grunder, hvilka föranledt honom att mot utskottets beslut afgifva en reservation. I denna hade framhållits att betydliga fördelar bade tillskyndats landet derigenom, att enskilda personer här erhållit rättighet att förvärfva fast egendom och att faran i detta afseende egentligen komme från de stora bolagen, hvilka nu börjat inköpa bergverk och skogar. Tal. hade med anledning häraf formulerat ett särskildt förslag om skrifvelse till K. M:t angående åtgärders vidtagande mot i fråga varande faror. H. exc. statsministern för utrikes äreudena, hr Björnstjerna yttrade, att han i enlighet med utskottet ansåg att något borde göras, ehuru han skilde sig från dess åsigt i afseende på hvad som bör göras. Tal. trodde nemligen, att mälet kunde nås på enklare sätt och utan att vi skulle behöfva afsäga oss det anseende vi hittills åtnjutit för att vara en frisinnad nation. Motionären sjelf hade ansett att Sverige till följd af en sädan åtgärd som af honom föreslagits skulle komma att stå temligen ensamt bland öfriga nationer. Detta vore också förhållandet. Utom Finland, der den gamla svenska lagstiftningen ännu vore gällande, samt ryska österajöprovinserna och några af de minsta tyska staterna finnes det knappt något land i Europa, icke ens Turkiet, der icke främlingar ha rätt att förvärfva fast egendom. Och då skulle man här rent af förbjuda icke blott bolag utan äfven enskilda personer att förvärfva fast egendom. Reservanten hade erinrat om att inflyttande personer vanligen blifva svenska medborgare liksom deras barn bli svenskar helt och hållet. Det vore då icke skäl att förbjuda enskilda att förvärfva fastighet samt att med sina kapital och kunskaper bidraga till landets utveckling. Hvad dessa stora bolag anginge, som blifvit så härdt klandrade, ville tal., för att visa det de icke gjort 028 så synnerligt ondt, blott exempelvis erinra om det första af dessa bolag som tog fast fot i Sverige, newligen Åmmebergs Det har i en trakt köpt egendomar som det betalt med millioner; det har der nedlagt ofant liga kapital och använder i sin tjenst tusentals personer; det har anlagt jernväg, två lasarett och flera skolor; förlidet är lastade 250 fartyg vid desslastageplats. Hela denna trakt skulle ännu varit öde om icke i fråga varande bolag kommit. Tal trodde att ett stort aktningsvärdt bolags intresse vore att väl sköta sin egendom och kunde icke inse, hvarföre ett sådant skulle behandla sina underhafvande hårdare än den enskilde, mindre förmögne, hvilken ofta behöfver utpressa sista styfvern. Det heter att dessa mäktiga bolag skola göra konkurrens omöjig för de svenska invånarne. Tal. trodde, att detta vore ett misstag. Tvärtom har let alltid visat sig, att der en stor indu striel anläggning gjorts och visat sig vara önande, der ha flera andra dylika framkallats, vilka blifvit anlagda af svenskar. Om utändingår sålunda lagt ner kapital här i andet och förtjena penningar derpå, så är let intet ondt deri, utan utgör blott en uppmaning åt svenskarne att göra detsamma, och vi böra icke derföre visa utländingen från oss. Motionärens motivering, som är förträfflig, syntes snarare vara för än emot jalarens åsigt. Motionären hade nemligeni ramhållit en lysande framtid för vårt land, lå vi hunnit derhän, att vi allmänt tillgo-. logöra oss våra oerhörda naturliga rikedo-. nar. Men han hade tillagt: men jorden illhör oss då kanhända icke mers. Tal. leremot trodde, att om den tid skulle komnä då så stora förhoppningar ginge i fullvordan, så skulle äfven landet kunna förjörja mänga fler millioner invånare atl ivensk börd än förut, och om utländin t ren förtjenat pengar på att han bidragitlse