Aftonbladet – 30 april 1873, sida 3

land efter en grundlig behandling både i öfveroch underhuset. Utskottet har till sist anfört, att några sådana förändrade förhållanden icke torde halva inträffat, som kunde föranleda riksdagen att frånträda de ånigter. hvilka legat till grund för dess genom skrifvelsen den 17 Maj 1871 IR underdåniga framställning. Denna invändning saknar enligt min tanke all betydelse. Ty om innevarande riksdag finner pe mera böra i saken göras, än 1871 års skrifvelse afsåg, så är det väli intet afseende olämpligt att derom göra framställning, och detta så mycket mindre sorti hämnda skrifvelse ännu icke blifvit af K. M:t företagen till pröfning. Deremot har utskottet i sitt betänkande alldeles förbisett några vigtiga synpunkter, hvilka jag ber att få påpeka. Sålunda har utskottet icke talat om det mindre välbetänkta deruti att, sedan nu den ogifta qvinnan beredts flera förmåner, ställa lagstiftningen så, att äktenskapet, åtminstone för qvinnan af den s. k. lägre eller den arbetande klassen, blir i viss mån mindre tilldragande. Vidare har utskottet förbisett det orimliga deruti, att under det en moder är fullkomligt omyndig, kan hennes ogifta dotter vara myndig. Ej heller har utskottet fästat sig vid det obilliga deri, att hustrun måste nöja sig med att se huru en e man förstör både hennes förmögenhet och arbetsförtjenst, hvilka eljest kunde användas till barnens uppfostran samt familjens underhåll och sammanhållning. Slutligen har utskottet jemväl helt och hållet lemnat å sido den konseqvens, som, sedan lagstiftningen beträffande qvinnan i öfrigt blifvit utvecklad till nuvarande ståndpunkt, fordrar äfven en genomgripande förändring på det nu ifrågavarande lagstiftningsområdet. I detta fall vill jag åberopa en utmärkt auktoritet, med hvilken det märkliga förhållandet inträffar, att han uttalade sig, icke efter det qvinnans myndighetsförklaring blifvit i lag bestämd, utan redan förut, idet han med nästan profetisk blick förutsåg hvad som skulle komma att inträffa. Det var hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som med anledning af lagkomitens förslag om den ogifta qvinnans myndighetsförklarande vid 25 års ålder, afstyrkte detta förslag och dervid yttrade bland annat: Hon (den gifta qvinnan) lemnar, efter den bestämda ordningen beroendet under föräldrarne för att träda under mannens målsmanskap. Hon gör det utan försakelse, utan uppoffring i sin närvarande ställning, men icke om hon de jure förut varit sjelfrådande och sedermera finom giftermålet återgår under beroendet. Sjelfvilligt framställer sig den frågan: huru principen af mannens ovilkorliga målsmansrätt för hustrun står tillsammans med den af qvinnans rättighet att vid viss ålder vara sjeltmyndig. Med skäl, som svårligen tåla motsägelse, är dock denna målsmansrätt motiverad, och man tvekar ej antaga dem såsom tillfyllestgörande för qvinnans bibehållande under förmyndareinseende, så länge hon förblifver ogift. Antages åter den motsatta principen, måste den, hvad qvinnan angår, vara lika obegränsad som i afseende på mannen, och, i sådant fall, kräfde komrseqvensen en så beskaffad lag: att rättigheten att öfver boet råda tillhörde den af makarne, som dertill egde1 största skickligheten-. På grund af hvad jag nu anfört kan jag naturligtvis icke förena mig i utskottets hemställan. Hade frågan i Första kammaren blifvit iterremitterad, skulle jag här hafva yrkat detsamma. Men då så icke skett, her jag intet annat yrkande att framställa än om bifall till det enda förslag. som föreligger utom min motion, nemligen hr Philipsons reservation. Jag anhåller derföre om proposition på afslag å utskottets hemställan och bifall till hr Philipsons reservation. (Forts.)