Aftonbladet – 26 april 1873, sida 3

Hur mycket melonplåster behöfver ni, mr Beer? Vi ska se efter! Jan drog upp sina blå underkläder, sköt ned sina grå ullstrumpor och granskade sina stadiga, kraftfulla ben. or För fyra pence; två plåsterlappar för hvardera benet; han stödde åter armbågarna mot disken och fortfor: att röka. Hör på, doktor; den här pastorn skic kade sig bra i går qväll. . Jag går i kyrkan nästa söndag. 5 Hvad! inföll hans följeslagare; efter att du snäste till honom så bra i går? sJag bryr mig litet om hvad du tänker om sakem, svarade Jan, hvilken naturligtvis, i likhet med de flesta lejon, föraktade sin schakal. Jag går i kyrkan, Han är bra, det säger jag, — liten och god, som en walesisk ko, När vi hade halat mannen och flickan riktigt upp på backen, klappade pastorn mig på axeln och sade; Det var bra gjordt, kamrat! och hvad som ännu bättre var — han spenderade något varmt att dricka åt oss öfver laget på värdshuset. Men säg mig, doktor, hur är det med honom som vi fiskade upp i går qväll? Jag vill gå dit upp och se till honom litet. Inte nu, mr Beer, det går verkligen inte an just nu. Han sofver så stilla och godt, som ett barn. 8å mycket bättre; då slippa vi höra honom gråta öfver hvad som händt. Se, nu vill jag gå upp! Låt mig göra det, hör ni, doktor; jag skall vara tyst och stilla som en liten flicka. Jan sköt af sig sina skor och gick på tå genom boden, åtföljd af doktor Heale, under af denne med dämpad röst yttrade höfliga protester. : Den skeppsbrutne mannen sof lugnt och