Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

TES. VERSUS GSE TRARAG FETRDE UPS MREUT op KTIATE ARUGER KIKA en ny lag; men jag erkänner, att vi icke lyckats finna, huru denna lag borde skrifvas för att hafva den verkan, som med densamma skulle åsyftas. Ett steg i denna riktning gjordes år 1871, då i enlighet med lagutskottets tillstyrkande riksdagen ingick till K. M:t med en underd. skrifvelse. i hvilken riksdagen anhöll, att K. M:t ville till riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af 8 kap. 1? Giftermålsbalken, att genom äktenskapsförord måtte kunna betingas rättighet för hustru att råda öfver sin enskilda egendom. Vid detta tillfälle hade jag emellertid önskat, att få lagen så redigerad, att äktenskapsförord blifvit bestämdt föreskrifvet för alla äktenskap... Denna åsigt delades dock ej af pluIraliteten i lagutskottet, utan förslaget framställdes för riksdagen och bifölls af densamma på sådant sätt, som jag nu nämnt. Jag förmodar, att kammaren icke sätter tro till alla de hårda ord, som lagutskottet här fått uppbära: och ehuru man af desamma skulle kunna föreställa sig, att lagutskottet ingenting annat gjort, än lagt armarne i kors och möjligtvis sagt prosit-, så kan jag dock försäkra, att så ej varit förhållandet. agutskottet har kanske icke med den uttömmande lärdom, som några talare här möjligen ega, men dock icke utan alla forskningar och besvär, sökt inhemta kännedom om lagstiftningen i andra länder i detta hänseende. Detta har äfven jag i min mån sökt göra; jag vill dock ej nu ingå i någon vidlyftig framställning deraf, något som för öfrigt måhända icke skulle intressera kammaren. Hvad emellertid beträffar det, som vi inhemtat om främmande länders lagstiftning och de uppgifter vi förskaffat oss om de äktenskapliga förhållandena derstädes, så tyckas de statistiska siffror, vi erhållit, framvisa rätt ledsamma resultat, och icke bättre i dessa länder än i vårt eget. Hvad skulle då vinnas ge nom att blindt afskrifva främmande lagstiftningar? Säkert är, att inga förbättringar derige nom skulle ernås i de bestående förhållandena, utan endast nya förhållanden uppkomma, om hvilkas goda verkningar man kunde hysa berättigadt tvifvel. Vid sådant förhållande må det ursäktas lagutskottet, om det ansett bättre, att ännu något se tiden an och hoppas. attförst försök skola göras i den riktning, som lagutskottet föreslog år 1871. Att skrifva är icke någon stor konst; man skulle kunna skrifva en lag, som möjligen skulle förtjusa till och med sensationsmenniskorna. Men när en sådan lag skulle praktiskt verka, då finge man måhända se, att den verkade intet godt. Här har blifvit taladt, om trustees, sådan denna institution förekommer i den engelska lagstiftningen. Dess tillvaro var icke något för lagutskottet obekant; nog hade vi hört åtminstone så pass mycket. Men vi trodde oss veta, att här är denna institution föga begagnad och att det således icke vore skäl att tillstyrka dess ovilkorliga införande nu genast och sålunda i lagstiftningen inskjuta ett institut, om hvilket man ej ens visste, om detfanns tillgång på lämpliga personer för dess upprätthållande. kn talare på stockholmsbänken omtalade, hurusom qvinnor ur de lägre klasserna ofta kommo med klagomål öfver den nöd. hvari deras äktenskapliga förhållanden bragt dem. Han sade mycket riktigt, att han gaf dem anvisning att söka boskilnad. Jag kan ej inse. hvarför del icke kunde lyda den anvisningen. Boskilnadslagen är verkligen icke en vanmäktig bokstaf; och då fattiga personer dertill ega att få rättegångskostnaderna gratis, så bör icke begagnandet af detta rättsmedel blifva betungande för dem. Jag tror således icke, att det vore någon svårighet att visa dem till rätta på den väg, som de borde följa, för att få sin nöd afhjelpt. Det är snarare inom de förmögnare klasserna, som en förändring behöfves. Men en sådan förändring till något bättre tror jag der ej kunna åstadkommas endast genom stiftandet af en ny lag, utan att man fått pröfva hvad verkan allmänneligen införda äktenskapskontrakt kunnat medföra. En återremiss har här blifvit yrkad. Men jag vet verkligen icke, hvad lagutskottet skall göra, om frågan återremitteras till detsamma. Jag för min del får uppriktigt förklara, att jag icke tror mig kunna hafva en annan eller bättre uppfattning af frågan om 8 eller 14 dagar, än nu. Jag skall då som nu hysa den åsigt. att den föreslagna lagförändringen icke kan för närvarande åstadkommas. Förslaget, att hvad hvardera makan förvärfvar, det skall hon sjelf disponera, är ju orimligt; det innebär, att hvar för sig skall sitta och rufva öfver sin skatt utan något slags gemensamhet i boet, och af ett sådant förhållande kunna gäkerligen inga goda följder uppstå. Jag får på grund af hvad jag yttrat, anhålla, att kammaren icke måtte bevilja återremiss, utan bifalla utskottets hemställande. Dermed vill jag icke hafva uttalat den åsigten, att en ändring icke behöfves i nuvarande förhållanden. Men jag upprepar hvad jag förut sagt, att efter min tanke en förbättring bör söka åstadkommas derigenom, att man förändrar de nu gällande bestämmelserna om äktenskapsförord, så att detta blir bestämdt föreskrifvet för alla äktenskap. Hr von Möller: Jag har blott begärt ordet för att protestera mot en ledamots på blekingebänken uppfattning utaf ett yttrande af ordföranden iLagutskottet. Denna ledamot ville förmena, att Lagutskottets ordförande, genom att anföra Thorilds ord, att, när mannen nu i så många tusen år styrt verlden, borde qvinnan i sin ordning få försöka sig dermed, sökt att få skrattarne på sin sida och velat använda åtlöjets vapen. Hvarken jag eller andra hafva så uppfattat hr von Gegerfelts ord och protokollet skall visa, att ordföranden i Lagutskottet icke begagnat sig af sådana vapen, eller velat draga en så vigtig fråga in på åtlöjets område. Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Den enk: laste rättvisa synes mig fordra att befria den pita qvinnan från det omyndighetstillstånd, hvari on nu befinner Jag kan icke finna att någon våda för familjen eller äktenskapet derigenom skall uppkomma ; ty i de lyckliga äkten skapen hafva egendomsförhållandena intet att betyda, och i de olyckliga deremot tror jag att det skydd, som särskild egendom skulle kunna bereda den svagare, snarare skulle förbättra än försämra hennes ställning. För öfrigt förefaller det mig, såsom om seden bland de bildade började öfvergå i denna riktning. För de arbetande klasserna vet jag, att frågan är af den största vigt. Jag har sett de mest upprörande fall, huru hustrun varit förtryckt och nästan i slafveri samt huru hennes arbetsförtjenst blifvit förstörd. I den mån qvinnan mer och mer kommer i tillfälle att genom sitt arbete bidraga till familjens uppehälle och förvärfva sig en viss grad af välstånd, är det så mycket vigtigare, att lagen skyddar detta förvärf. Då en ledamot af Lagutskottet förklarat, att en återremiss icke skulle tjena till något, så vill jag icke framställa ett sådant yrkande, utan anser mig böra anhålla om bifall till hr Philipssons reservation. Hr Caspersson: De talare, som först yttrade sig, sökte beträda en mera praktisk väg tilllösning af frågan. Man får vara tacksam för hvarje yttrande, som går i en sådan riktning, och jag kan försäkra, att dessa åsigter äfven blifvit uttalade inom Lagutskottet och utgjort föremål för utskottets pröfning, ehuru man der funnit sig icke kunna öfvervinna de praktiska svårig heter, som dervid framställde sig, Sedermera kom en talare, som yttrade sig om äktenskapet på ett sätt, som var särdeles märkvärdigt. Han framställde hustrun såsom ursprungligen och ännu fortfarande mannen slafvinna och mannen såsom en oinskränkt österländsk despot; han talade om äktenskapet såsom från mannens sida endast anlngdt på penningeförtjenst.. Man om man på sådana premisser grundar sin framställning, då blir den, såsom den värde talarens, temligen vidunderlig, För en sådan framställning borde han hafva sökt sig ett annat auditorium ; vi känna förhållandena tillräckligt för att icke taga hans uppgifter på hand, och jag vill derför icke inlåta migpå något bemötande af desamma. Det vore att strida mot fantomer, som sakna kropp, de vika genast undan, de såra icke oh kanna de rd sg rd R Jen skildring af o iga äktenskap, som här blifvit fjord, är beklaglig n tor bult och jag skulle kunna komplettera den med flera exempel. Förhållandet gestaltar sig dock något annorlunda, om man ser saken mera i stort. Stockholm är icke hela verlden. Ondt och godt finnas öfverallt. Då man vill afhjelpa ett ondt, måste man veta, hvar det har sin rot; icke läker man ett sår på högra handen genom att lagga ett plåster på den venstra. Efter min bå vertygels år roten tll det öfverklagade onda här att söka 1 uppfostran Och i det sedliga tillståndet uti lander; och det är således åt detta håll man har att vända sig, om man vill uträtta något godt. Man förbättrar Icke sederna genom lagparagrafer: på den väven tror jag oåladas 2.42