Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

Tag henne härifrån; det är hennes pligt, vi ha alla våra pligter häri verlden. Hvar för låter modren henne vara ute så sent på natten? sag håller mina döttrar i strängare tukt, det skall jag säga Och den ordningsälskande mr Jones tog ett steg ditåt, der hon satt. Nej, låt henne Vara, mr Jones! Hon är inte som vi andra. Ingen af oss torde rätt veta, hvad hon i denna stund tänker på. Kanske beder hon; kanske ser hon mera der borta öfver sjön, än hvad vi kunna göra. Hvad menar ni? Det finns inte ett lefvande väsen ibland bränningarne, så mycket är säkert! En natt som denna finnas flera lefvande väsen ute, än som ha jordiska kroppar omkring sig, eller dem någon annan än hon mäktar se. Om någon dödlig har talat vid englar, så är det visst denna flicka, Jag har sjelf hört henne göra det; jag kan säga att jag det har, — att jag är säker på hvad jag säger. De som vilja må kalla henne blötsint; jag önskar att hvar och en vore så renhjertad som hon! Åh, ja; en god flicka är Grace, hon må vara eller inte vara litet konstig i hufvudet. Se bara på henne! Hvad har hon nu för sig? Grace Harvey hade upplyft hufvudet och pekade med sin ena arm utsträckt åt sjön. Gamle Willis gick bort till henne, vidrörde sakta hennes axel och sade: Kom nu hem, mitt barn. Du skall förkyla dig, om du sitter längre qvar.Men hon rörde sig ej, hon sänkte icke den utsträckta armen. Van vid dessa anfall af fix melankoli, gick den gamle mannen fram och tittade på hennes ansigte, för att se huruvida hon var frånvarande, som han kallade det, Han