Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

—LUTULI INSTLATNUG 11 IG DOSSOHN WISSON, Diskussionen rörande gifta qvinnans eganderätt. Första kammaren. (Forts. fr. onsdagsbl.) Frib. Bildt: Om här varit fråga om att pröfva ett från lagutskottet afgifvet lagförslag rörande den gifta qvinnans ekonomiska förhållanden, så skulle jag icke begärt ordet. utan stillatigande afhört de olika meningar för eller emot förslaget. som kommit att yttras af de framstående jurister, som finnas inom kammaren. Attde blifvit olika. derom är jag lika öfvertygad, som att jag nu i dag hört olika meningar framställas. Men nu är frågan egentligen icke den, om vi skola antaga det eller det förslaget. utan huruvida här förefinnes ett behof af en förändring i vår lag stiftniog. Ordföranden i utskottet har sagt, att hvarje lagförändring bör föregås af ett insedt behof af en ry lag, äfvensom af visshet om möjligheten att införa den nya lagen, utan att bestående rättsförhållanden derigenom kränkas. Jag skall tillåta mig att, med gillande af dessa hans förutsättningar, yttra mig om frågan frin dessa båda synpunkter. Hvad behofvetaf en förändring angår, så tror jag. att vi litet hvar. om vi kasta en granskande blick på samhällsklasserna omkring oss, måste medgifva att ett sådant behof finnes. Vi se i de samhällsklasser, som lefva oss närmast, att mannen ofta, tyvärr alltför ofta, genom dålig konduit eller oförstånd förstör sin hustrus förmögenhet och bringar henne och barn till tiggarstafven, Och kasta vi vår blick litet längre bort, på klasser, som lefva i förhållanden, skilda från och något under våra. så mötor oss der ett ännu större behof af en för. ändrad lagstiftning. I de först nämnda klas serna bidrager ännu den allmänna opinionen att upprätthålla ett slags yttre moral, eburn der visst icke alltid visat sig tillräcklig att förekom. ma olyckor af här nämnda art; men i de lägre klasserna, der den allmänna opinionen icke skän ker samma stöd åt moralen. framträda följdern: af den nu gällande lagstiftningen ännu bjertare. Till följd af min embetsverksamhet har jag ofts tillfälle att mottaga klagomål från qvinnor a denna klass. Der kommer en och klagar, at! mannen förskingrat det lilla hon egt, och lem nat henne och barnen utan resurser, sedan, då han hört, att hon genom sin arbetsamhet vunni en förbättrad ekonomisk ställning, bar han kom mit tillbaka för att plandra henne och derefte åter aflägsnat sig. Så får man ofta höra hurv mannen, sedan han väl satt sig i besittning a hustruns förmögenhet förbundit sig med andre qvinnor och lemnat henne och deras barn i sorg och nöd. Då dessa hustrur vända sig till myn digheterna för att anhålla om råd och hjelp, så ilja de knappt tro, då man svarar, att man icke an göra något, om de icka söka boskilnad elle äktenskapskilnad. Detta är dock alltid svårt fö) dem, dels till följd af deras obekantskap med domstolsvägarne, men synnerligast till följd aj den blygsamhet, som gör att qvinnan ej vill offent liggöra sin olycka, och i de flesta fall derföre utan någon praktisk tillämpning. Då således en förändring är af behofvet på kallad, så framstår den andra frågan: kan en sådan lagförändring ega rum, utan att de be. stående rättsförhållandena kränkas? Dertilbsva rar jag lika obetingadt: ja. Om vi tänka på de lyckliga äktenskapen, hvilka vi skola hoppas ut göra flertalet, så tror jag att det för dem kan vara likgiltigt, om mannens målsmansrätt öfver hustruns förmögenhet är så vidsträckt som nu eller icke. Der. hvarest kärlek och förtroende finnas, söka makarne att gå hvarandras önskningar till mötes, der betyder ett lagstadgande icke något väsentligt och, om vår lagstiftning skulle tillerkänna hustrun full rätt att råda öfver sin egen förmögenhet, så skulle dessa äktenskap vara lika lyckliga som nu. Men ide äktenskap som stå näst intill dessa på sedlighetens skala och som, utan att vara fullkomligt olyckliga. dock icke längre hafva harmori, der skulle en sådan lag, som här blifvit föreslagen, verka till nytta i väsentlig mån. Der förtroendet är bru tet, kan icke lagstiftningen åter hjelpa detta ge pom att säga, att qvinnan skall vara mannen un: derdånig. Men en-lagstiftnivg i den här före slagna riktning skulle deremot kunna hindra en olycka derigenom, att den satte qvinnan i tillfälle att rädda sin förmögenhet undan mannens Örelse. Man har här yttrat, att denna förändring skulle nedsätta äktenskapet, att den skulle för vandla detsamma till ett blott bolag. Jag tror, att erfarenheten visat oss, att förhållandet är alldeles motsatt Den nu gällande lagen om mannens suve räna målsmanskap öfver hustrun, har haft till följd icke endast de många olyckliga äktenskap, som ega fum, utan den har äfven åstadkommit ett helt nytt slag af förbindelser, som icke äro äktenskap, men antaga alla kriterier af äktenskap utan att vara det, jag menar hvad fransmännen F.alla att lefva maritalement, der det just är qvinnan. som icke vill gifta sig med mannen, derför att hon icke vill göra sig i ekonomiskt afseende beroende af honom på så sätt som lagen nu fö reskrifver. M Då samhällets behof af förändring i detta af segnde således är tydligt och klart, så bör man också FR Fa något för att få en sådan förändring genomfö örd; och detta kan icke ERJJå oppat sätt än att riksdagen vänder sig till dei andra stats makten, som disponerar rikere resurser i lag skrifningsväg än riksdagen, med anhållan, att den måtte taga frågan om hand och utarbeta ett förslag, som sedan framlägges till riksdagens pröfning och gr För att i min mån bidraga till frågans införande på denna väg, får Fl Yika send å ntskottets hemställan och bi Hl till hr Philipssons reservation, Gretve Oscar Mörner: Det var lätt ap för utse, att denna skulle gifya anledpilg ill en debatt, om hvilken man med skäl kan säga. att den är en sensationsdebatt. För min delber jag dock att i korthet och utan att vädja till några sensationer få säga nigra ord för att angifva min ståndpunkt i frågan, hvilken är acndamma som nptskottets. Denna fråga är visst Icke ny, Såsom några telare här hsfvasagt. Om den också icke är urgajmmel, gå har den dock varit före i lagutskottet, så länge jag varit le at dekipining. och det har vårit i åtskilÖFSi dam. Yse kan försöken. att vid hehandlingen