Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

frågans utgång ytterst är beroende, Under så dana omständigheter är jag för min del icketvek sam omsvalet mellan dessa delar. Detsynes mig vara klart, att sedan konungen uppstigit på tro nen, enligt grundlagens bud, ingen lär bestrid: honom rättigheten att bära den konungslig: kronan, den må nu påsättas när som helst och af hvem Hans Majestät behagar dertill utse, se dan presterskapet numera icke intager samm politiska ställning inom samhället som förut De högtidligheter, som vid ett sådant tillfälle kunna anses lämpliga, må derföre äfven vara konungens ensak. Men staten bör icke föl slika åtgärder göra uppoffringar, emedan de äro ändamålslösa och medlen således förspillda. enär det ömsesidiga förtroendet mellan konung och folk, liksom det gemensamma nitet för enig samverkan till allmänt väl, icke kan antagas blifva i någon mån bättre genom sådana åtgär der, än det, dem förutan, i alla fall är och blifver. Allraminst bör representationen sjelf påkalla upprepandet af föråldrade ceremonier, sådana som måhända H. M. konungen helst skulle vilja undvika, såsom t, ex. den presterliga smörjelseå, eller sådana af praktfull beskaffenhet, som föranleda onyttiga utgifter och derföre snarar framkalla berättigadt missnöje hos folket än motsatsen. Om återigen kröningshögtidligheten skulle komma att bestå allenast i en uppbygglig religiös akt, som helt enkelt skulle afse att bereda ett fritt folk tillfälle att tillsammans med en ny konung anropa den Högste, alla konungars och folks konung, om lycka och välsignelse för sig och ett älskadt fädernesland — en åtgärd, som säkerligen skulle närmast öfverensstämma med den allmänna meningen i landet — så fordras ör en sådan högtidlighet desto mindre, vare sig särskildt anslag eller annan riksdagens åtgärd, som för en slik kyrklig förrättning, förenad med presterlig embetsutöfning, kostnaden — ifall omörmälda förrättning kan anses vara af extra beskaffenhet och således böra särskildt ersättas — måste blifva så ringa, att det redan oafkortadt beviljade hofhållningsanslaget icke kan i nämnvärd mån af densamma betungas. Också synes det mig, såsom ofvan blifvit omförmäldt, som något särskildt anslag icke skulle vara ifrågasatt, för den händelse riksdagen åtnöjer sig med något så enkelt och allvarsamt.. Då, på grund af hvad jag här ofvan i korthet anfört. alla skäl synas mig tala för afslag af den nådiga framställningen i ämnet; så och då jag under sådana omständigheter icke vill med min röst bidraga dertill, att riksdagen å sin sida påkallar hvarken ändamålslösa ceremonier eller statsutgifter, får jag härmed reservera mig mot statsutskottets i ämnet beslutade utlåtande, hvilket jag anser bort innehålla den hemställan, att K. M:ts nådiga proposition icke måtte af riksdagen bifallas.Häruati instämde hr Ola Bosson Olsson.