Aftonbladet – 24 april 1873, sida 2

vindens tjut för sina öron. En minut för gick, — Äter dånade ett skott, nu helt nära. Elsley tyckte sig nästan känna lufttryckningen, Annu ett! — ännu ett! Nere i köpingen kunde han se ljus ila hit och dit. Ett skeppsbrott? FElsley hade aldrig sett något sådant. Han vände åter om och skyndade uppåt höjden. MHvilket gynnande tillfälle för en poet; och en sådan qväll; om blott månen ville bryta igenom molnen, skulle det bli en praktfull tafla! Just en sådan, som passade för hans upprörda själ denna stund! Han ville arbeta sig uppför höjden, trots stormen och regnet. Hans förväntan blef icke bedragen; innan han gått hundrafemtio fot, rusade en person i vaxdukskappa tvärt emot honom med en sådan bast, att Elsley var på väg att för: lora jemnvigten; af vapenslamret förstod ban att det var en man af kustbevakningen. Hollah! — hvem der? — Ber om ursäkt, sir, sade raannen, dä han igenkände mr Vavasour. Hvad är det? — Hvar skjuta de? Gud allena vet, sir! Tycks vara rätt utåt Kajan och Kråkan; jag fraktar det redan kommit på grundet. Se der; nu igen! De äro i svär nöd; Gud hjelpe dem ! Kustvakten sprang ned åt vägen. Skott på skott ljödo, men innan Elsley hunnit upp på klippan hade de åter tystnat och intet annat hördes än stormens rytande, hvilket, starkt nog redan i skogen, blef nästan olidligt der uppe på den fria höjden. Han sträfvade ändock dit och stannade flämtande i skydd af en utspringande mur samt bjöd till att bringa reda i de ta chaos af ljud, som fyllde hans öron och nästan gaf honom yrsel. Han kunde förnimma detl sakta suckandet af det torra grässt på klips