Aftonbladet – 24 april 1873, sida 2

sat, ty han är gråfva från bölenrdömet lot dönta öföävisila republikanska andidatiär, ) at som har för sig budskapen och femtio ärsjöf vänskåp med Thiers. (Utbrott af munterhet.)so Man gör bonörm till en förtjetst att ha He jve tait tyskafne, men. han har betalt dem urjvö vår börs. Andra skulle ha gjort detsamma sa och ännu förtare, om Frankrike jeke anför-!g trott rig åt dessa gamla revolutionärer, som ha störtat två monarkier, och som nu vaka öfver republiken likasom gobbarne öfver den kyska Sasanna (Nytt skrati); om Frankrike ti ÖS k: pi inte tillåtit dem att skapa sig en lifränte-är republik (öntusiastiskt bifall), om honjla satt Mac Mahon i deras ställe, skulle ty-lve skarne ha blifvit betaita och hemskickade jte ett och ett halft år tidisare, f(ÅllMänt bi fall.) Efler att ännu en göng, till försam-rc lingens stora glädje, ha betecknat Remusatleze som Thiers storvizir, sammanfattar han sin m åsigt af Remusats i och Baredets kandi-jre dattir uti den förklaringen, att den ene leder jr osg8 till kommunen i omnibusfart, den andre med iltkgsfart. (Entusiastiska stampningar.)!g Han vidiöt nit Uilemans kändidätui, som blifvit föreslagen de konservative. (Talrika tecken till bifall.) Denna kandidatur underDn 0 h stödes af presterne och biskoparse, hon rö-!h : ner äfven bifall af industrildkarne och köpmännen. Ty iidastfiess slällning äf icke iysande, trots VWVersailles-hofvets slöseri. (Maunterhet.) Och man pästår att industrien skulle känna vara i stånd att Sakta kejsardömets och monarkiens korrämperade tider. Libeman har räddat La chapeile expiatoire, apprest till minne af denne konung, hvars hufvud föll under guillotinens knif, öfverlemnad af Cirondens Pemrsats och Bor gets Barodets, (Utomordentligt bifall.) Hvad skalle man väl mer kunna säga till förmån likväl ieke böra förorda den; åtminstone icke i detta ögonblick; han inskränker gig ä till att konstatera endrägten mellan legi8 g fr h för denna kandidatur? Talaren trodde siglg (6 ä 1 d timisterne och bonapartisterne, och han hoppas, att de ännu en gång skola sammanträffa, vare sig att det gäller de allmänna valen eller måhända styrelssformen, och han skall då bevisa, att han är beredd att rädda landet, till och med på bekostnad af sina åsigter. Han eglatar med att föreslå konstituerandet af en komit6, bestående af nio representanter för pressen och nio ledamöter, valda af föreningen — en komit, som skulle föresiå en kandidatur, hvilken bords ioncebära ett trots met republiken och en Botelse mot Thiers. (Långvarigt bifall; talaren mott2ger talrika lyckönskningar af de bonapartister, som befinna sig på estraden.) De tidnivgar, som skola representeras i komitn, blifva: Gaulois, Pays, Ordre, ParizJournal, Union, Gazette de France, France nouvelle, Monde cch Univers. Som sin kandidat beslöt mötet att uppställa öfverste Stoffel. Manifestet härom är, såsom ett telegram i går meddelar, undertecknadt af eld. mest motsatta rykten varit gängse, skrifrver Journal des Debats vanligen väl underrättade korrespondent den 17 dennes: Påfvens sjukdom drager ut på tiden, och ehuru hans tillständ icke företer någon oroande karakter, ingifver det likväl farhågor. Den höge sjukes krafter minskas märkbart och gifva auledning att befara ett tillstånd af full ständig svaghet. Han lemnat knappast sin säng och vill genast äter intaga den, så snart man låtit honom lemna densamma; han visar motvi!ja för mottagandet af föda, äter ganska litet och sofver ännu mindre. Hans giktsmärtor lemna honom icke. Sådant är, som jag tror, den helige fadrens verkliga tillständ. Hans sinnesstämning är Jmycket lugn, och han har stundom sina l ögonblick af godt lyane. Det beslut, som fattats inom päfvens omgifaing att ieke offentliggöra någon bulletin om hans helso: Ttillständ, oroar mycket mera än detlagnar; men man lefver i Vatikanen i en verld för sig, som icke anser sig förbunden att följa Ide bruk, som iakttagas öfverallt annorstäI des. . I Under det att i Österrike författningspartiets organer jubla öfrer den genom der Inya vallagens antagande vunna segern och Iständigt upprepa, att statens utveckling ge .nom denna reform vunnit en så fast grandval, att den icke mera hotas af några allT varsamma faror, äro federalisterne verksamfmare än någonsin och ha redan uppgjort ett Aprogram för den politik, de under den närI maste framtiden skola följa och dereformer -Ide skola söka att genomföra. Detta pro-I gram, som diskuterats och antagits på konI ferenser af partiets ledare, öfverensstämmer vätentligen med den uppfattning, som uttallats i czechernes och polackarnes föregående I resolutioner, endast med den icke ovigtiga -I fvorändring, att federalisterne nu uttryckligen erkänna giltigheten af den med konungariket Ungern år 1867 afslutade öfverenskommelaen, samt att de medgifva upprät tandet af en gemensam ministåre med ännu .Istörre verksamhetskrets än den hittills bestående österrikisk-ungerska. Enligt tidningen Vaterland är programmets innehäll hufvudsakligen följande: 1) inom utrikespolitiken häfdandet af en aktningsbjudande ställning för österrikisk-ungerska monarkien under dess ärftliga furatehus och i den inre politiken försoning mellan de bestående motsatserna och erkännande af den statsrättsliga ställning, som inom monarkien tillkommer den ungerska kronans länder. 2) erkännandet af de särskilda kronländernas historisk-politiska individualitet och sjelfständighet; 3) alla lagligen erkända religionssamfunds rättigheter och frihet, hvarje nationalitets fria utveckling samt öfverhufvud en organisk utveckling af de borgerliga rät tigheterna och friheterna. 4) Lagstiftande ee 8 mn UN me ME I eb Mö MW CP ke ke Komen PROF amiral Choppart och Larochefoucanld-Bisac-. Angående påtvens tillstånd, om hvilket de I mm RR Rn !