Aftonbladet – 24 april 1873, sida 2

Franska nationaliöreamlingens permanenta itskott hade förliden lördäg sitt akdra såm: nauträde. Regeriägeb rebrösölterades härrid af inrikesministern Goulard och arbetsoiäistern Fourtov, och som ordförande fanserade nationalförsamlingens president Bafet. Man väntada tig ön ganska stormig liskassiön och trodde att ömtåliga inter jellationer skulle framställas till regeringen, åsom ångående Bemisats Valcirkalär och a dö skymliga yttranden, som på åtskilliga I de i Paris hållna valmötena blifvit. földa not nationalförsamlingen. Pet påötdås ockå, att regeringsn Var fast besluten att, om Icssa interpellationer skulle gå för långt, äta utskottet förstå, att det icxe egde rätt tt kontrollera henues åtgöranden, utan enlast följa händelsernas gång nnderföriörna j ch mottaga de fneddelanden, som regerinsen kuude anse lämpliga. De båda ministrarne behöfde emellertid icke vidtaga den1a krafimesyr, ty någon diskussion kom icke i ill ständ, och sedan man förgäfves väntat stt någon medlem skulle begära ordet, uppöste presidenten mötet efter tio minuters förlopp. Det påstäs, att den bekahte herti-j gen af Tarochefoncanuid-Bisaccia bestämdt imnat interpellera ministrarne angående de smädelser, som på valmötena yttrats mot mitistrarne, men att; hin asalände först efter mötets slut. mr AR 0 Ko en OM DS ch ct Fd Rn TO CD OR Enligt telegram till Times af den 18 dennes egnar man i Paris alltmera frigmärk: samhet Reoiusats kandidatur, som tyckes, vinna terräng. Nya valkomit6er ha bildats till förmån för densamma, och man har på denna sida beslutit att hålla offentliga möten för att agitera för Pemtisats val och bekämpa barodets, En af de nya valkomiterna har sammankallat valmännen tiil ett möte i Salle de la Rsdoute och ett stort: möte var utlyst till i söndågs På cirkus. j THl och fed den bekante republikanen Cernuschi, som på våren år 1870 blef förvisad från Frankrike i anleining af sitt motstånd mot plebiscitet, har i ea skrifvelse till val männen uttalat sig för Remusatzs kandidatar, emedan staden Paris genom att välja denne skulle gifva Thiers regering ett moraiskt stöd Tedteinot de monarkiska partiertå. Den radikale kandidaten Barodet hade telegraferat, att han ämnade komma till Paris redan den 15; men ledarne för det republikanska partiet skola ha uppmanat honom att stännä i Lyon, emedån håns närvarö i Paris icke bshöfdes. Vid valmötenå den 17 dennes tillkännagafs, att ett af Louis Blanc, Gambetta, Foyrat, Brisson och Edgar Quinet undertecknad: manifest till förmån för Barodets val skulle komma att utfärdas säsom svar på det af Carnot, Martin och Emmanuel Arago undertecknade valmanifestet till förmån för Remusats kandidatur. Enligt ett telegram af den 22 dennes har ett sådant manifest nu blifvit utfärdadt och är undertecknadt af 30 deputerade af den yttersta venatern. Hu Föreningen mellan det legitimistiska och bonapartistiska partiet, om hvilken så myc ket blivit ordadt, är nu ett falltordadt faktum och försiå frukten åf denna fasion var ött valmöte, som den 20 denues hölls i Salle Herz i Paris, för att bekämpa Rewmusats och Barodets kandidaturer. Mötet, som var sammankalladt af den parisiska pressens konservativa förenings, vaf bivistadt åf ormkring 2000 personer, hvilka dock alla måst förse sig med inträdeskort. Bland de talare, som uppträdde, lyckades iogen, med iindantag af den ryktbare Paul de UCassagnac, fästa ett större intresse vid sina ord. Den store re daktören för tidningen Pays behagade kon statera, att det är för första gången som hederligt folk väga sammanträda i detta kräftapfrätta Paris, för ått våka öfver allas välfärd. I dag förena de sig för att kämpa med balletioer, i morgon skall det kanhända ske med gevär. De revolutionära öfverraskningarna i Paris ha alltför ofta bragt Frankrike till randen af sin undergång. Det är tid att organisera ett motstånd mot revolu: tionen (Bifall). Höjom vårt hafvud, bona partister och legitimister, höjom vårt hufvud och återtagom vårt plats i solen. (Nytt bifallsrop.) Pol.sagenterae, som man skickat hit, skola icke lyckas att qväfva vära ord. Talaren ger uttryck ät all den sym pati, ja ät all den beundran, som legitimisterna iogifva honom. Om han lefvat 1792 — denna infama tidpunkt — skulle han ha varit Vendeist. Han vill icke tala om sin särskilda förkärlek, han har lemnat den här utanför; här är han blott konservativ och han tror att under republiken är det lätt förde konservative att förena sig.l Det är den regim, som minst delar oss, emedan den inger oss mestafsky. (En äska af handklappningar. Nägra protester.) Talaren förklarar, att om det finnes några repnablikaser i salen, ha de misstagit gig omidörren, Man skulle göra väl uti att visa dessa vilsekomna republikaner vägen till Belleville eller ElyIs60 (Thiers bostad) (Bifall, skratt). Talaren går vidare i sin bevisning af frändskapen mellan legitimister och bonapartister, Viha inte gjort hvarandra nägot ondt. Det är inte vi, som huggit hufvudet at Ludvig XVI. (De vilsekomna republikanerne ha säkert aflägsnat sig, ty ingen nämner hertigens af JEnghien namn.) Vid återkomsten från sin fängenskap skulle talaren: velat fara till grefven af Chambord och betyga sin vördnad för honom, men han kunde ej; det han Iskulle ha sagt honom, vill han emellertid lsäga på detta möte, som blifvit konstitneradt lför att utgöra en protest mot den hiskeliga och fördömda sak, som man kallar republiIken. (Ny åska af bifall.) At aktning för -församlingen anser han icke nödvändigt att länge uppehålla sig vid Barodets kandida tur. Barodet är ett hyggligt sändebad från .Ipacket i Lyon till det i Paris — en gåfva af general Arnauds mördares till dem vid