Aftonbladet – 23 april 1873, sida 3

MPR RAE TASKALLIAG RIKARE ISEN TARDREe SENT BEGE. FIRST BIR Näe eganderätten till all sin egendom — såvida icke äktenskapsförord mellan makarne blifvit ingånget. Följden blef der också den vanliga, att den ena ytterligheten öfvergick i den andra: att det var nästan exempellöst, när en förmögnare qvinna ingick giftermål, att icke äktenskapsförord upprättades mellan makarne. Detta äktenskapsförord bestod vanligen uti ett förordnande, att hele qvinnans egendom eller så stor del deraf, som ansågs nödvändig att betrygga hennes framtid, skulle sättas under vård af gode män eller så kallade trustees. Då dertill kom, att det var en antagen regel i de domstolar. som dömde i sådana frågor, att trustees icke finge placera dylika medel i annat än consols, hvilket egentligen vidmakthölls på det sättet, att en trustee, som placerat dylik egendom i andra papper än consols och derpå gjorde någon förlust, dömdes att till sista skillingen ersätta förlusten, då han deremot var fri, om han placerat egendomen i consols och förlust derpå uppkommit, så skyddade sig på det sättet de förmögnare klasserna. Detta hade äfven till följd att lagstiftarne, som då tillhörde och valdes af dessa klasser, ansågo det obehöfligt att göra någon förändring i lagstiftningen, emedan lagstiftarne der, på samma sätt som vi här, . förmenat att stadgandet om förord verkade tillfyllest.. Då emellertid förmögenheten började något sprida sig äfven till de lägre klasserna och dessa gjorde sin talan hörd, nödgades engelsmännen redan för flera år sedan antaga en särskild lagstiftning för de mindre förmögna klasserna. Beklagligtvis har jag icke till riksdagen medtagit de lagar och uppsatser jag samlat i denna fråga, men efter hvad jag vill minnas, så gäller denna speciallag dem, som icke hafva en förmögenhet, uppgående till 200 pund sterling. Man ansåg nemligen att de som befunno sig i en dylik förmögenhetsställning icke kunde skydda sig genom förord. Det lät emellertid icke länge vänta på sig innan i England framkom ett förslag till allmän lag, som väl vann underhusets bifall, men som i öfverhuset blef så illa åtgånet, att jag fruktar frågan ännu icke blifvit slutigen löst. I hvad riktning lagstiftningen hos oss bör gå, har jag redan antydt, och om jag icke missförstod lagutskottets hr ordförande, har icke heller han något emot att man går i den riktningen. Derföre hoppas jag. att om kammaren, med bifall till den framställning jag ämnar göra, återremitterar ärendet, en skrifvelse till K. M:t måtte blifva beslutad, deri riksdagen, med uttalande af den tanken att lagstiftningen bör gå i den riktning, att den söker fullständigt skydda t)den gifta qvinnans egendom, anhåller om utarr I betande af ett lagförslag i sådan syftning. Att ldröja med fattandet af ett sådant beslut af några I konsiderationer derföre att denna kammare visat föga fallenhet att besluta ändringar 1 faI milje-rättens stadganden, dermed man anses I böra vara mycket varsam, anser jag så mycket I mindre behöfligt, som jag märkt att denna kammare, sedan jag förra gången lemnade riksdaIgen, ändrat åsigter i så många afseenden, att jag knappt igenkänner densamma. Det är dessutom laf stor vigt att en sådan skrifvelse nu aftåtes, lemedan jag hoppas att vi vid nästa riksdag skola få en stadigvarande lagberedning, som kommer latt på fullt allvar taga i håll med vårt sedan länge hvilande civillagsförslag. Derom tror jag lallmänna meningen nu är ense, ehuru jag tror latt åsigterna möjligen kunna vara delade om huru denna lagberedning och isynnerhet den nya lagbyrån uti justitie-departementet skola vara konstruerade. Det är nemligen alldeles nödvänI digt att icke blott förslag till speciallagar då och I då framställas till riksdagens pröfning, uten att läfvenl större delar af civillagen, så fort ske kan. till antagande framläggas, om vi vilja slippa höra I de ganska befogade klagomålen öfver att man ij detta land knappast vet hvad som är rätt eller orätt, utan att det är beroende på ett lotteri. I såsom riksdagens högste ombudsman har yttrat. Skall något i den vägen göras, så blir) Idet första, näst efter framläggande af en ny rättegångsordning, utarbetande af en ny giftermålsbalk; men då man måste använda yngre män, som behöfva börja med att studera, är detl också nödvändigt att dessa, så fort som möjligt få taga kännedom specielt om denna nu ifrågaT varande sak, så att i giftermålsbalken må kunna inflyta stadganden, som, utan att stå istrid med öfriga delar af densamma, likväl bättre än nuj. gällande lagstiftning bevara den gifta qvinnans I rätt. Här har blifvit yttradt, att de praktiske männen icke skulle vara för någon reform i denna sak. Jag vågar likväl i detta afseende till stöd förj motsatsen åberopa, icke min egen erfarenhet,(. otan ett par personer. af hvilka jag åtminstone: aldrig hört den ene förnekats vara en särdeles praktisk man. Denne var just den man, som mest j. agiterade för denna fråga. Lars Johan Hierta: var väl. om någon, en praktisk man. Han dref en vidsträckt rörelse i åtskilliga affärsgrenar i olika delar af landet, ÄN ed vet, åtminstone från Gefle till Jönköping. an insåg hvad som behöfdes och har ifrigt verkat för skyddandet af den gifta qvinnan i de fattigare klasserna. Den andre, som redan före Hierta afled, varen varmhjertad ledamot af denna kammare, general Hazelius, som här upptog sin gamle politiske motståndares motion. Utan att tillåta mig att ingå i några specialiteter angående den riktning, i hvilken L i ningen i ämnet bör gå, tror eg mig likväl med : skäl kunna påstå, att man af de egg Isom i senare tider tillkommit i nästan alla länder, skulle kunna få en mycket god ledning, I Såsom exempel vill jag blott nämna Ryssland, der man har lång erfarenhet af en lag, som, ef-; ter hvad jag inhemtat, synts verka välgörande. . bildar Eve Sw Fe: Ra EA AN AI SR ÖA I Denna lag går dock i mycket radikal riktning . lJoch är kanske mera radikal än hvad jag, för min del, tror här vara behöfligt. Emellertid : måste jag erkänna, att, för så vidt jag gran-. skat främmande lagar i ämnet, jag likväl ickel: I funnit någon, som in oförändrad ansett fullt; assande för våra förhållanden, men jag trorl; ikväl, att dessa främmande lagar skulle kunna, l: som sagdt är, lemna ledning till att åstadkom-. ma något godt, om man har tid på sig och nå-l; HR förmåga att redigera lagförs mu i hafva; lessutom på senare tider fått åtskilliga godal: hjelpmedel här, som lätt skulle kunna användas : till skyddande af qvinnans egodelar. Af dessal: vill jag nu blott nämna våra sparbanker, ränteoch kapitalförsäkringsanstalter och slutligen hypoteksbanken, hvars obligationer kunna anses vara :. I fullt säkra, och hvilka jag helst tror böra använ-: d das, med allrespekt i alla fall för statens obliga-. tioner, deri jag dock icke skulle vilja placera omyndigs medel efter de exempel på Jernbref. eller moratorier, jag bär och i andra länder länder upplefvat, särdeles i Frankrike 1848 spar-l. bankernas bekandling. Det syfte man bör hafva torde vara inpräglan-: tandet af den grundsats, att mannen bör för-. sörja hustrun och bebygga familjens bergning äfven efter sitt frånfälle samt att, så vidt skel kan, intet af det kapital eller den samlade arbetsförtjenst hustrun eger, utan eo den årliga afkomsten deraf användes under äktenskapet. Jag skall nu icke längre uppehålla kammaren i dag, men jag hoppas, att kammaren, åt-l: minstone såsom en opinionsyttring, beviljar ären-: I dets återremitterande till utskottet, derå jag anhåller om proposition. , Herr Almqvist: Jag skall icke missbruka li kammarens tålamod utan endast yttra några fål: ord med afseende å hvad här af tvenne talare : blifvit anfördt. Lagutskottets herr ordförande har med ett slags löje nttryckt den fruktan att, om bifall lemnades till ett förslag, hvarigenom vinnan skulle få råda öfver sin enskilda egendom; så skulle mannen förlora all betydelse il äktenskapet; hustrun skulle blifva den helt och hållet regerande, om jag rätt uppfattade hans ord, En annan utskottsledamot har yttrrat den farbåga att om bifall skänktes till ett förslag i den ifrågavarande riktningen, äktenskapets sedliga rot skulle förlorad. Dessa bådå yttranden innefatta, efter mitt omdöme, det bästa bevis för nödvändigheten af en förändring uti den rg qvinnans ställning. Dessa herrars yttranen utmärka, den enes, att han anser mannens hela betydelse inom familjen bestå i rättigheten att oinskränkt råda öfver hustruns enskilda egendom, och den andres, att äktenskapets hela sedliga rot hvilar i mannens till all egendom utsträckta oinskränkta målsmanskap. Då upplyste män fästa sådan vigt vid rättigheten att etter godtfinnande disponera hustruns enskilda egendom, så visar sig deraf bäst, att hon väl behöfver ett skydd i lagstiftningen. Väl har man hört omtalas, att unge män någon gång i äktenskapet pige sökt förmagenhet och att de äen förutan, skullg varit örlorade samt utan all betydelse för framtiden, derest de ej fått disponera hustruns förmögenhet, Men att en gådan). uppfattning godkändes såsom regel och således! borde afses i lagstiftningen, var I sanning meral än jag väntat erfara från utskottets ledamöter. Jaa veta om att ickg alla nn utskottet hysa en än I attning af äktenskapet. E dan SPP re a TvTrkat ärr nå orNNA