Aftonbladet – 23 april 1873, sida 3

rade i mörk ekfärg, kunde ingen som satt två alnar från fönstret se läsa i en bok. Han hade dessutom föga skäl att klaga öfver salongen, der han och hans unga hbustru sutto denna afton, så trefligt hade hor förstått att anordna allt, trots möblernas föråldrade utseende. I den stora spiseln brat) en frisk stockeld; på bordet framför soffan 1X359 några goda böcker och vackra gravyrer; på ett litet bord, klädt med rödt sammet, voro äv killiga verkligt värderika pretiosa, med förlar!!8, Hten fåfänga ordnade. Visserligen var bordet blott klädt med bomullssammet, hvarom man kunde öfvertyga sig, ifall man närmare granskade förhållandet, men de nämnda småsakerna voro tillräckligt vackra för att ådraga sig främlingars blickar, och doktorns fru, mrs Heale som alltid kallade mrs Vavasour my lady ehuru hon ej kunde med henne, och mrs Trebooze af Trebooze fipgrade dem nyfiket då de hade tillfälle dertill, under det de halft föraktligt hviskade till hvarandra: Stackars varelse! det syns att hon har sett bättre dagar! Ja, bättre dagar i ett fall hade mrs Vavasour visserligen förut haft. Man kan hafva skäl att frukta, att hon mera än en gång ångrat sig den morgonen då hon i en hyrvagn rymde bort från sin brors, lord Scoutbushs hus vid Eaton Sqvare, för att vigas vid Elsley Vavasour, den högt begåfvade författaren af En själs lidanden samt andra poemer. Han hade varit ett af lejonen för den sajsonen ett föremål för fjolliga fruntimmers tillbedjan. Dessa hadelyckats förvrida hans hufvud så pass, att det aldrig mera kom rätt igen och Lucia S:t Just var en exalterad, irländsk flicka, ovan vid LonIdons sällskapslif samt idel känsla och ropantik — ja, bokstalligen fdel könslg, ty