Aftonbladet – 23 april 1873, sida 2

tor voro olika med den indelta itruppens,. men ett sådant påstående hölle ej streck, enär ?10 af det inkallade manskapet stode på samma samhällsställning som stamtruppen, Då det dock nu ej i motionen vore fråga om någon förbättring af stamtruppens underhåll, utan endast om beväringens och man sålunda ej nu kunde komma fram med ett förslag i sådant syfte, fann han sig nödsakad, för att ej en skriande orättvisa skulle begås, att yrka afslag. Den genom en framställning i Kongl. statsverkspropositionen å bane bragta frågan om öfverflyttning till civilstatens pensionsinrättning af all pensionering af civila embetsoch tjenstemän förevar i går afton i båda kamrarne. K. M:t hade föreslagit, att — emot: det samtlige de pensioner, hvilka efter ingången af nästa statsregleringsperiod enligt stadgade grunder skulle för civile embetsoch tjenstemän, som tillika äro delegare i civilstatens pensionsinrättning, vid afsked ur statens tjenst uppföras å allmänna indragningsstaten, i stället utbetalas af nämnda pensionsinrättning — ett anslag till samma inrättning af 300.000 rår måtte å ordinarie stat upptagas att utgå till dess pensionsinrättningen antagligen kunde utan detta bidrag fullgöra pensionering till civile embetsoch tjenstemän, dä anslaget skulle utbytas mot ett kreditiv, hvarigenom pensionsinrättningen försäkrades att, i händelse af brist, erhålla af statsmedel hvad som erfordrades för att den måtte kunna bestrida de densamma enligt gällande föreskrifter åliggande utbetalningar utan att tillgripa samlade fonder. . Det af chefen för finansdepartementet utarbetade förslag, som ligger till grund för K. M:ts proposition, upptager den tid, som anses behöflig till dess civilstatens pensionsinrättnings kapitalfond, så vida nu ett årligt anslag af 300.000 rdr beviljades, upp: bringades till det belopp, att dermed pensioneringen kunde bestridas, till 27 å 28 är. Statsutskottet har ej ansett de förutsättningar, på hvilka det i fråga varande förslaget finnes grundadt, ega den tillförlitlighet, att icke en berättigad tvekan kunde uppstå, huruvida ändamålet kan med det föreslagna anslagsbeloppet inom beräknad tid ernås, samt då under sådant antagande den i fråga satta anordningen icke kunde anses för statsverket medföra någon fördel, har utskottet förklarat sig ej kunnat understödja förevarande förslag. För uppgörande äter af annat förslag till ordnande af i fråga varande vigtiga angelägenhet erfordrades undersökningar och beräkningar, hvilkas verkställande utskottets af andra ärenden hårdt anlitade tid icke medgifvit, hvarför utskottet hemställt, att riksdagen måtte, med afslag å förevarande framställning, anhålla, att K. M:t täcktes låta genom sakkunnige män undersöka och utreda, huruvida icke på något annat sätt pensioneringen af civile embetsoch tjenstemän skulle .kunna ändamålsenligt ordnas med tillgodogörande af de hos civilstatens pensionsinrättning samlade fonder eller eljest med inskränkning i de kostnader, statsverket för närvarande får för nämnda pensionering vidkännas. Detta statsutskottets förslag blef af Andra kammaren utan anmärkningsvärd öfver läggning bifallet, men deremot af Första kammaren afslaget med 46 röster mot 29, hvilka sednare afgåfvos för en af hr Petrå afgifven reservation, hvari han föreslagit, att riksdagen måtte, med tillkännagifvande att den ej kan bifalla förevarande framställning, anhälla, att K. M:t ville till en kommande riksdag afgifva nytt förslag i ämnet, afseende jemväl de civile embetsoch tjenustemän, hvilkas pensionering ytterligare bör af civilstatens pensionsinrättning öfvertagas, och dervid taga i betraktande, huruvida ej det åsyftade målet skulle kunna utan nytt statsanslag vinnas, på så sätt att civilstatens pensionsfond finge så småningom utan ökadt anslag från statsverkets sida af sig sjelf uppbringas till den för ändamålets vinnande behöfliga summan, hvilket antagligen kunde ske inom loppet af 20 år. För bestridande, under den tid kapitaliseringen fortginge, af de pensioner, som, efter det riksdagens beslut härutinnan blefve fattadt, komme att från indragningsstaten till civilstatens pensionsinrättning öfverföras, funnes, enligt reservantens åsigt, tillgängliga de medel, som i annat fall skolat från indragningsstaten utbetalas. Under förhandlingarne i Första kammaren försvarade finansministern de till grand för den k. propositionen liggande beräkningar, hvaremot för hr Petres reservation yttrade sig, utorå reservanten sjelf, hrr vw. Geijer, Brusewitz, frih. Funck, hr Almqvist och gretve C. G. Mörner, Frih. De Geer försvarade i viss mån den k, propositionen, men yrkade dock afslag på grund deraf, att man svårligen på förhand kan afgöra, huru löneförhållandena kunna gestalta sig efter en tid af t. ex. 30 år, då de sannolikt äro förhöjda. I likhet med hvad redan skett i Andra kammaren godkände den Första K. M:ts af statsutskottet tillstyrkta proposition om dels upphörande af vederbörandes skyldighet att pg ee m ER ER a fr Ar ft Hr JA Mr Tr ng Hö Hg KR DR AL NR mr iståndsätta och för framtiden underhälla den med statsbidrag anlagda s. k. Beyershamn på Öland, dels förvaltningen af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar. Andra kammaren gillade, i enlighet med statsutskottets hemställan, med några förändringar K. M:ts proposition om anvisande af statsunderstöd för iståndsättande och utvidgning af hamnen vid Cimbrishamn, TK kamraren behandlade ensam och biföll bankoutskottets hemställan om befrielse för kassören vid riksbankens afdelningskontor i Göteborg G. N. Stade från att betala mer än hälften af det belopp af 17,138 rår 84 öre, för hvilket honom ålåge betal. ningsskyldighet fill följd at deu ansvarighet, han iklädt sig för belånade falska handlingar. Förmiddagssammanträdet börjades i begge kamrarne med behandling af lagutskottets utlåtande i anledning af K. M:ts proposision angående förändrad bestämmelse i fråga om nedgrafven skatt, bottenfynd eller annat dylikt, hvartill egare ej finnes. Utskottets förslag till förordning i detta hänseende skiljer sig derutinnan från K. M:ts att, då det senare helt och hållet frigifver brons. fynden, och i fråga om fynd af köppar stadgan, att upphittaren skall utöfvermatallvärdet ät. nöja sig mad den ersättning, som kan anses motsvara fyndets verkliga värde, utskottets förslag deremot afser att åt honom bevara eganderätten till fynd af koppar eller brons, derest han ej med den honom erbudna lösen ålnäjes, Idom begge kamrarne, synnerligast den Andra, uppträdde en stor mängd talare till förmån för den kongl. propositionen. Hufvudargumenterna på denna sida voro: att det med afseende på den arkeplogiska vetenskapens eget bästa skulle vara särdeles fördelaktigt, om en hvar berättigas, utan hembad till staten, samla äfven inhemska bronsfynd. Med visshet torde det nemligen få antagas, att flertalet af sådana samfat fn dt hr DA br Nr ta a lingar i m tid komma att öfvergå till