Aftonbladet – 23 april 1873, sida 2

att för de oförsyntaste prejeriförsök. Bland lem, som yttrade sig i denna riktning, aneckna vi af Första kammaren hrr von Möler, friberrarne af Ugglas och Nordenfalk amt hrr Hallenborg, v. Koch och excellenen Adlercreutz; af Andra kammaren hrr P. Vilsson i Espö, Lars Pehrsson i Hjulsta, Danielsson, Philipson, grefve Posse, Sv. Nilson i Österslöf, Key, Lundström, Sven Nilson i Efveröd och grefve Sparre. Många land dessa anskgo den fria forskningen på letta område vara af så stor betydelse, att väst skulle vara, om hvarje lagstadgande, iom derför lägger hinder i vägen, borttoges. På utskottets sida uppträdde i Första kammaren hrr Dahm, grefve H. Hamilton, son Gegerfelt, Berlin, grefve J. O. Mörner, Carlsson, Bergstedt och grefve Manderström hr Nordström ogillade såväl Kongl. M:ts som utskottets förslag samt förordade status juo); samt i Andra kammaren hrr Carlen, Nils Pettersson och i åtskilliga delar äfven ir Lyth. Hvad då först bronsfynden be;räffade, hvilka för öfrigt ofta nog äro omöjiga att med blotta ögat skilja från kopparfynd ansåg man å denna sida det vara af största vigt, att staten i första rummet sättes i tillfälle att inköpa de fynd af dylik metall, som för dess samlingar erfordrag. Endast på sådant sätt kunna dessa samlinsar vinna ökad fullständighet och med detsamma vetenskapens utveckling befrämjas. Statens samlingar af bronsantiqviteter äro dock ännu temligen fattiga och behöfva derför fortfarande ökas, hvarjemte afseende borde fästas derå, att de enskilda samlingarna mera än de offentliga äro utsatta för äfventyret att förstöras eller skingras, hvarigenom föremål af oersättligt vetenskapligt värde kunna gå förlorade. Dessutom förmenade man, att utskottets ändringsförslag, i afseende på inlösningspriset, skulle uppmuntra till hembud åt staten och således innebära ett korrektiv emot dessa fornsakers afyttrande till utlandet. Vi behöfva icke tillägga att det kongl. förslaget i begge kamrarne varmt förordades af chefen för ecklesiastikdepartementet. Resultatet af ötverläggningarna blef, att Kongl. M:ts förslag af båda kamrarne godkändes: i Första med 65 röster mot 33 och i den Andra med 151 röster mot 28. Första kammaren åtskildes efter afslutandet af förenämnda ärendes behandling, hvaremot Andra kammaren egnade återstoden af sitt förmiddagssammanträde åt en vidlyftig öfverläggning åt lagutskottets betänkande i fråga om förändrade stadganden angående skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse. Utskottet hade föreslagit en skrifvelse till K. M:t, deri riksdagen, med uttalande af den äsigt att staten bör öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla tingsbus och häradsfängelse, så ock stadsbäkte, skulle anhälla, att K. M:t täcktes i sådant afseende läta tillvägabringa erforderlig utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande samt derefter för riksdagen framställa förslag i ämnet. Ed mängd talare uppträdde mot detta förslag, framhällande alla obilligheten deraf, att hvälfva på städernas invånare en andel i denna landsbygden nu uteslutande åliggande skyldighet, under det städerna skulle fortfarande sjeltve bekosta fängelser och rädhus, dels den sannolikt större kostnad för bestyrets fullgörande, som skulle blifva en följd deraf att det öfvertoges af staten. De fleste af dessa talare slöto sig i stället till ett af hr v. Gegerfelt framlagdt skrifvelseförslag, af innehåll, att riksdagen måtte anhålla, att K. M:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse att dessa åligganden blifva för medlemmarne af tingslagen efter billiga grunder gemensamma. Då emellertid under öfverläggningen jem väl hade yrkats återremiss, emedan man tycktes vilja låta Första kammaren först fatta beslut i ämnet, och då ordningen för propositionernas framställande tycktes vålla någon konfusion hos kammarens ledamöter. så blef resultatet, att betänkandet i sin helhet blef återremitteradt. Från lagutskottsledamöternas sida bekla gades den svårighet, i hvilken lagutskottet vore försatt, då det fanne ett allmänt ogil. lande uttaladt öfver ett förslag, som öfver. ensstämde med de äsigter i ämnet, som vid förra riksdagen hade omfattats af båda kam rarne, ehuru det då framlagda, med det nu föreliggande öfvårensstämmande förslaget hade fallit i Första kammaren på den formella betänkligheten, att nägon motion i den syftning, hvari beslutet gick, icke hade blifvit vid riksdagen väckt.