Aftonbladet – 23 april 1873, sida 2

STOCKHOLM den 23 April. Gårdagens aftonsammanträde i Andra kamnaren upptogs till största delen af behandlingen af statsutskottets afstyrkande utlåtande, i anledning af K. M:ts proposition om beviljande af anslag för ävägabringande af vinterväg till Norge från Jäckvik vid sjön Hornavan till riksgränsen i riktning mot Saltenfjord. Den kongl. propositionen, som af Första kammaren bifölls, blef deremot genom den slutligen anstälda voterinsen i denna kammare afslagen med 106 röster mot 69. Hr Hedin öppnade diskussionen, visande hvilken stor betydelse den ifrågasatta kommunikationsleden eger för befolkningen inom vidsträckta landområden. Det gälde för öfrigt här att underlätta samfärdseln mellan tvenne länder, som skola hetas vara förenade. Vill man att denna förening skall blifva en verklighet, borde i första rummet ses till att de begge folken i den dagliga handeln! och vandeln påminnas om, att deras uppgift är att hjelpa och stödja hvarandra. Fortginge man på det sättet, skulle man helt visst allt mindre och mindre behöfva skapa nya paragrafer i nya anionsfördrag. Hr Liss Olof Larsson, som äfven förordade den kongl. propositionen, erinrade huru det icke är mera än två år, sedan en representant från dessa trakter rn NG anslag till en vinterväg i nästan si a sträckning, som den af regeringen nu föreslagna. Tal. hade då meddelat sig med flera norrlandsrepresentanter och funnit, att de i allmänhet voro mycket intresserade för en sådan väganläggning. Nu deremot hade en fullkomlig omkastning I åsigter egt rum äfven hos dem, och det fölle sig ganska. eget, att i en fråga som denna röna det häftigaste motståndet från deras sida, hvilkas bästa man afser att främja, Verkliga orsaken härtill torde dock vara en fruktan, att, i fall den nu före slagna vägen kommer till stånd, det skall möta svårighet att framdeles erhålla riksdagens samtycke till påtänkta väganläggningar af långt större omfång. Det kraftigaste motståndet mot den kongl. propositionen gjordes af tvenne norrlandsrepresentanter, hrr Hörnfelt och Hjelm, hvilka sökte ådagalägga, att den föreslagna vägsträckningen långt ifrån vore den ändamålsenligaste, synnerligast som den skulle gå öfver vattendrag, hvilka i följd af sin stora utsträckning vintertiden äro ofarbara. Grefve Posse försvarade statsutskottet mot den af hr civilministern framkastade beskyllningen, att det skulle på ett alldeles obehörigt sätt sammanblandat den af K. M:t föreslagna vintervägen med åtskilliga påtänkta sommarvägar, om hvilka dock icke nu vore den ringaste fråga. Hr grefven genmälde dervid, att det allt för väl märktes att hrr Bergström och Hedin kollationerat sina åsigter och han beklagade att de icke äfven kollationerat med afseende på den kongl, propositionen, ty i så fall skulle de lätt hafva fannit, att det är just der, som sammanblandningen förekommer, Hr Hedin fann denna grefve Posses anmärkning för mädlig, hvilket återigen gaf den sistnämnde anledning förklara att han sjelf vore den ende, som rätt kunde bedöma, hvad han med sina ord afsett och att dessa ord voro fullkomligt sanna, derom kunde hvar och en öfvertyga sig genom att litet närmare studera den kongl. propositionen. Detta yttrande nppkallade ånyo statsrådet Bergström, som förklarade, med anledning af hr grefvens slutord att, om ödet skulle skicka så, att han blefve eller åtminstone gällde för att vara ledare för ett stort oppositionelt parti inom representationen, han i första hand skulle göka föregå sitt parti med exemplet af opposition i sak med förbigående af alla personliga utfall. Talaren tillät sig icke bedöma, huruvida statsutskottets ordförande, hvilken ju ansåges såsom ledare eller åtminstone en af ledarne för den högt ärade majoriteten i denna kammare, genom sitt sätt att diskutera förevarande fråga visat sig hafva en uppfattning skiljaktig från hans, Det endast ville han tillägga, att han mot honom varit så aggressiv, att om talaren låtit undfalla sig tillropet: quousque tandem? sädant varit förlåtligt. Det hade emellertid ieke undfallit honom, och han hoppades, att han framgent likasom nu skulle å nog sjelfbeherskning att icke göra ett sådant tillrop. Till svar härpå yttrade åter grefve Posse, att hr civilministerns senaste uppträdande vore af den beskaffenhet, att hr grefven med anledning deraf ville tillåta sig till honom framställa en interpellation, hvarför han icke från den höga plats, han redan intagit, jakttager den parlamentariska takt, som borde åligga honom. För öfrigt undanbad sig hr grefven för framtiden alla personliga be skyllningar och erinrade att den offentlige mannen är jog åtminstone inom repreen) sontationen gi den grundlagsparagraf,