Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

Med anledning af den i Aftonbladet intagna skrifvelsen från professor Sv. Nilsson meddela vi på begäran följande upplysning: Hr professorn omnämner den olycksdigra händelsen, att rättegång blifvit anställd mot en samlare i södra Sverige, prosten Jean Bruzelius i Tommarp, i anledning af ett par bronsföremål, och tillägger: Man jemföre härmed försäkran i utlåtandet, att någon förföljelse mot enskilda samlare icke egt rum. Ytterligare omnämnes uppträdet med prosten Bruzelius, då man tycktes vilja visa, hvad 1828 års k; förordning kunde förmå. Förhållandet med deuna förföljelse är följande. Den utgick icke, såsom brefskrifvaren synes vilja antyda, från anktoriteterna, utan från en af prosten Bruzelii embetsbröder, kyrhoherden i Trelleborg, pro sten Ekelund, som, måhända mindre af antiqvariskt nit, än af andra orsaker, stämde honom till häradstinget derför att han inköpt ett i Trelleborgs torfmosse anträffadt bronsfynd. Om denna proeess, som gick alla instanserna igenom, hade k. vitterhets-, historie. och antiqvitetsakademien samt riksantiqvarien icke ringaste kännedom förr, än konungens befallningshafvande, sedan högsta domstolen gifvit sitt utslag, år 1847 i vanlig ordning insände och -till inköp för statens museum hombjöd de omtvistade fornsakerna, för hvilka akademien betalte dubbelt mera än hittaren af prosten Bruzelius bekommit. En tvist af denna art mellan två grannprester lär väl icke kunna anses som förföljelse från auktoriteternas sida. Mitt yttrande i det af brefskrifvaren citerade utIåtardet: att någon förföljelse från auktoriteternas sida mot de öfriga museerna eller mot enskilda vetenskapsmän och samlare icke egt rumvederlägges således icke genom denna, lika litet som genom någon annan, rättegång. j s De af brefskrifvaren omnämnda beklagliga följderna af denna rättegång, — att eninskriftens (Södermanland. Baut. 767, Lilj. 896) kumlostridigt det väldiga kummel, hvari denne sten står, eljest ofta rätt obeES och sunket i marken. Rista stain (liksom rista är, som bekant, ytterst vanligt i runingkrifter, men ännu har jag icke å en enda runsten kunnat finna uttrycket rista eller rita kuml. Har en inskrift ordet kuml, så heter det deremot alltid kiara (göra), resa, raisa (resa. upprätta) o. d.