Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

fot hög, öfverhöljd af lysande blommor, och här, framför löjtnantens hus — chefens för kustbevakningen — växer en Cobzea scandens, alltsedan jul full af vackra, purpurfärgade blommor; ty Aberalva veticke hvad vinter vill säga och der lefva många gamla män som aldrig satt en skridsko på sin fot eller gjort en snöboll. En mycket renlig,i lysande färger prålande gata, är den, som kröker sig uppåt höjden till Penalva Court. Det är blott att märka, att denna renlighet är vunnen derigenom att midt på gatan en djup rännsten utgör köpingens gemensamma kloak, Aberalva liknar Paris: vac: ker utvändigt, mer smutsig invändigt. Men vi återvända till vår berättelse. Vinden blåste doft och hotande från sydvest; molnen gingo allt fortare och fortare uppåt, från Atlantiska hafvet; längst ned i vester var himlen af en metallgrön färg; barometern föll hastigt. Hvar och en förstod att under natten det skulle bli storm och regn tillräckligt, för att rensopa till och med Aberalva för en hoj vecka. Grace Harvey säg den annalkande stormen under det hon gick till sitt hem, sedan hon skickat skolbarnen, hvar och on, kem till deras föräldrar. Sjelf dröjde hon länge ttanför sin dörr, oxådade ut öfver den alltmera märknaade sjön och lyssnade på vågoraas ihåliga dån, då de slogo omet udden, som skyddade Aberalvarviken för deras raseri, Långt ute, vid horisonten, tecknade sig mot luften masterna på präktiga skepp, som med refvade segel ilada vatvart. De visste nog också hvaå som skulle komma och Grace bad för dem, der hon stod, på sitt egendomliga språk, i korta, afbrutna meningar: Alla dessa sköna skepp, o, Herre! och så många friska, starka menniskor och så få deribland färdiga att döj och alla detappra