Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

Låtom oss gå vidare och framåt gatan, sedan vi väl trängt oss förbi rostiga ankaren, båtar, uppdragna på land för att diktas och tjäras, och allt det oräkneliga skräp, hvarmed hamnen vid dylika fisklägen vanligen är belamrad, samt modigt utstått de djerfva blickar, hvarmed vi välkomnas af de lättjefulla jättar, som sitta på båtkölarne och timmerstockarne, svartlockiga, svartskäggiga, med friskt rödlett ansigte och och ögon blixtrande som diamanter — män, hvilka befinna sig på egen grund och botten och som känna detta; som icke taga af sig mössan, eller taga den lilla, svarta tobakspipan ur munnen dä man går dem förbi, men först vilja öfvertyga sig att man är en verklig gentleman, derigenom att man tilltalar dem med aktning, Gör man detta, så skall man finna att de äro redliga, intelligenta, tappra män, lika dugliga att servera sjubrigadens kanoner i löpgrafven, som att segla bundra mil i en leggert, för att hinna med den först fångade makrillen till marknaden, Gud vare med eder, mina tappra gossar och med edra barn, efter er! 5 länge ni förblifva hvad ni nu äro, skall gamla Kngland herrska ån hafvet och öf ver många land derjemte Går man uppåt gatan i Aberalva, är man i tillfälle att göra ätskilliga iakttagelser, Först, att alla hus tyckas blifvit hviirappade för blott ett par dagar sedan, och alla hus knutar äro milade röda eller blå; vidare att fönsterposter och luckor äro af en klar, grän färg, liksom staketet åt hjsets framsida; mellan detta och porten, är platsen belagd med glänsande, grå skiffer, liksom äfven husens tak, På hvar gård ser man något li: tet blomstergvarter, der växter, som hos oss under vinterh endast kunna lefva i drifhus, trifvas ute hela året om, Fuchsiaväxer tio