Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

Till redaktionen af Aftonbladet. Undertecknad anhåller att få genom Af tonbladet framställa några anmärkningar vid en i det antiqvariska månadsbladet nyligen a!lmängjord uppsats om runda rösen. Förf. af uppsatsen förkastar dessa stenrörs namn af kummel, emedan äfven några af våra runstenar i inskrifterna betecknas som kumel, hvaraf skulle följa att ordet komme att bemärka tre olika slag at fornlemningar. — En onödig, för att icke säga krystad, fruktan! Om en sten någonsin benämnts kumel för det att han blifvit runristad, det jag af mänga skäl betviflar — vi hafva t. ex. från runstenstiden verkligen ordet runar-stin, men ingen enda runsten nämner sig runar-kumol — så är ordet i den bemärkelsen efter århundraden nu förgätet, dödt, och derför natärligtvis ur stånd att hädanefter komma den befarade förvex: lingen å stad. För min del känner jag intet i alla afseenden lämpligare ord till dessa foro-stenhögars skiljande från allmogens rör och i synnerhet rösen, hvilka äfven i folkmålet nu mer skilja alla möjliga slag af jemförelsevis yngre äfvensom nyaste stenhopar från de gamla kumlen. ) 4) Det är för öfrigt mer än troligt, att med runstenarnes så vanliga kiara kuml, i syn: nerhet i förstone, förstods åtgärden att, efter gammalt hedniskt bruk och utan afseende på toppeller midt-sten — ristad eller icke ristad — uppföra (kiara) stenrör. Sålunda afser, bland flere andre, Vålstads