Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

Hvad slutligen platsen för det ifrågasatta ny lagstadgandet anginge, kunde tal. icke finna an nat än att denna lämpligast kunde förläggas til 63 2, till hvilken han derför föreslog ett så ly dande tillägg: är utlåtande afgifvet af ständig eller i dess ställe särskildt tillsatt utskott, oci förena sig kamrarne om att till nästföljande riks dag uppskjuta frågans afgörande, vare utlåtan det sålunda hvilande och upptages, på anmälar af talmännen, till fortsatt behandling af den föl jande riksdagen. Hvad som nu sagdtär om upp skof, gäller ick2 om grundlagsfrågor och ej hel jr förslag som konungen hos riksdagen fram. ställt. Hr Hnss sökte framlägga fördelarne af utskot tets, förslag och förmenade att endast förme. delst ett sådant lagstadgande. som deri blifvit framstäldt, det skall blifva kamrarne möjligt att med verklig urskiljning afgöra hvilka frågor som skola till en kommande riksdag uppskjutas. Han kunde således icke instämma i de åsigter, som blifvit framställda af de begge föregående tal., utan yrkade att utskottets förslag måtte af kammaren i oförändradt skick godkännas. Hr 0. Jönsson i Kungshult ville icke helt och hållet godkänna hr Nils Larssons lagförslag, i hvars åsigter han för öfrigt i det närmaste irstämde. hvadan han yrkade frågans återremitterande till konstitutionsutskottet. Hr Per Nilsson i Espö ansåg utskottets förslag vara ganska väl betänkt och trodde att de frågor, som i allmänhet komma att uppskjatas, blifva sådana, som afse vigtigare lagförändrin gar. De skulle härigenom komma i åtnjutande af en omsorgsfullare behandling än som nu för tiden bestås dem och tal. förehade sig derför med hr Huss om att yrka bifall till utskottets förslag oförändradt. SE Hr Carlen trodde i likhet med hr Sjöberg att det skulle vara till nytta, om riksdagsordningen vore något mindre späckad med reglementariska föreskrifter, hvilka oftast äro af den beskaf fenhet. att deras rätta plats vore i kamrarnes arbetsordningar. Då emellertid det nu af utskottet framställda förslaget endast skulle bidraga att öka antalet af de nämnda föreskrifterna utan att i sjelfva verket någon sådan bestämmelse vore af behofvet påkallad, då ju de ärenden, som icke medhinnas i de ständiga utskotten, kunna till särskilta utskott hänskjutas, och i betraktande deraf att Första kammaren förklarat ärendet hvilande, yrkade tal. att det måtte af Andra kammaren förkastas. Hr Rubenson påminde huru, synnerligast mot slutet af riksdagarne. en mängd frågor behandlas med större skyndsamhet, än som kan anses fullt tjenlig, af den orsak att riksdagens ledamöter sakna tid att tillräckligt sätta sig in i detsamma. Tal. ansåg derför en förändring i detta hänseende nödvändig, men han kunde derför visst icke godkänna utskottets förslag, som vore behäftadt med alltför tydliga formella brister. Hr Carln hade nämnt, att man kunde taga sin tillflykt till de särskilda utskotten men tal. måste för sin del betvifla att lagfrågor kunna komma under behandling af sådant utskott. Yrkade afslag på utskottets hemställan. Hr Lyttkens ansåg det vara nödvändigt vidtaga en sådan förändring att alla frågor. som inom riksdagen väckas. erhålla en tillbörlig behandling, men kunde hvarken instämma i utskottets förslag eller i hr Nils Larssons reservation, utan yrkade för närvarande afslag. på det utskottet måtte blifva i tillfälle vid en kommande riksdag taga de nu uttalade åsigterna i öfvervägande. Hr Dickson instämde med de talare, som ytt rat sig för afslag. Hr Philipson gillade den princip, som ligger till grund för förslaget och kunde icke annat än önska framgång åt denna princip. Som ett hufvudfel hos detta förslag måste dock tal. anmärka, att det innehölle alltför knapphändiga bestämmelser om huru fråga om uppskof skall pröfvas. Tnitiativrätten i gr om uppskof ansåg tal. för öfrigt böra inskränkas till endast utskotten och således icke vara medgifven den enskilde representanten. Frih. von Sehultzenheim instämde med hrr Nils Larsson och Lyttkens. Utan votering blef derefter utskottets framställning förkastad.