Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

Ursägta mig. sir, om jag säger att ni utan tvifvel skall visa ert nit med att un-j dervisa, liksom med allt annat; men jag sär ser er rent ut att ni skall ej få några barn att undervisa. Inga barn? Både mödrarne och barnen, sir, känna! för väl Graces värde och ni må taga sko-l lan eller ej, så komma de i alla fall att gå till henne. Ej en enda af dem skall från den dagen gå in genom kyrkdörren. Det må komma öfver deras egna hufvuden! sade Frank litet häftigt. Jag hade inte trott miss Harvey vara en person som kunde vilja trotsa mig i det embete jag be: kläder. Så mycket större skäl, om pi tillåter mig säga det, att inte ni skall tillfoga henne skada. Jag vill inte skada henne eller någor annan. Jag vill gerna göra hvad jag bör. Jag vill — jag arbetar träget för dessa menniskor, mr Willis; jag talar med er, som jag skulle tala med min egen far; jag tror into att jag har något annat föremål på jorden att lefva för, — har jag det, så hoppas jag at. kunna glömma det, — än min församling; men kyrkang läror måste jag hålla fast vid. Sannt, sir! Jag tror att ingen på denia ort kan verka gå nitiskt som ni. Om alla prester bär hade liknat er, skulle nu inga dissenters finnas; men ursägta mina ord: Statskyrkan är en god sak, sir, och jag håller fast vid henne, ty jag har tjenat hennes majestät drottningen och hennes företrädare och som jag hoppas lärt att lyda order. Men tror ni inte, sir, att ni becraktar kyrkan, som fariseerna betraktade sabbatsdagen? Hurn så?r