Aftonbladet – 18 april 1873, sida 3

stänkt med tjära och längre ned, genom 8ekelslångt arbete af vattnet, slipad jema och slät; nedanför muren uppkastade snäckskal samt i springor och fördjupningar musselbon och festoner af vått sjögräs. På en låg klippa vid foten af muren och stödjande sin rygg emot denna, satt en ung qvinna, några och tjugu år gammal, ordentligt, men enkelt klädd; rundt omkring henne hade tre eller fyra små barn samlat sig. Midt framför dem, på en liten sandplan mellan klipporna lekte och roade sig ett dussin små flickor, vände om stenarna för att leta krabbor och räkor samt andra hafvets olycksbarn som vid ebben kommit att stanna på länd, medan den unga flickan och hennes små kamrater, hvilka hade stannat i skydd af muren, blickade ihärdigt ned i en liten vattensamling uppe på klippan, full af ljus rödt, grönt och purpurfärgadt, fint sjögräs ock korallmossa, derjemte prydd med stora stjernformiga sjödahlier — högröda, bruna och grå — samt med Cereus ljusblå, ormlika ringlar, rosenfärgade i spetsen som morgonrodnaden.. En vacker Medusa gled, medelst en lätt rörelse af sin kristallklara klocka, långsamt fram genom vattnet. Det var på denna, som allas blickar voro fästade, emedan hon tycktes vara ämnet för en saga, den byns skollärarinna med ljuf, halft tänkspridd röst sålunda afslutade: Och då blef den grymme krigsmannen förvandlad i en stor, svart hummer, som går omkring och dödar de stackars musslorna och som ingen älskar eller gerna vill vara i sällskap med. Men den fattiga, lilla flickan blef en vacker, klar sjöstjerna lik denna, som får simma hela dagen öm, i det ljusa, ljufliga solskenet, med ett rödt kors öfver sitt hjerta, Ack, en så vacker saga! ropade de små,