Aftonbladet – 18 april 1873, sida 3

,nuari 1873, rdr 45,599: 27, i följd hvaraj jåterstående skuld 346,800 rår 71 öre, till säkerhet för hvilken summa uppgifvits bland annat Gellivara malmfält, äfvensom en mängd krononybyggen, hvilka, lika litet Som malmfältet, lagligen lära kunna blifva föremål för inteckning. Då herr R. påstår. att engelskt kapital icke blifvit användt för liqvid af köpeskillingen, tror han förmodligen att det -engelska bolaget icke betalt egendomärne med större belopp, än hypoteksbankens fordran, Vi vilja derföre upplysa honom om, att köpeskillingen uppgick till 775,000 rår, oberäknadt grufvor och nybyggen, som under hand inköpts, och skilnaden mellan denna köpeskilling och -hypoteksbankens fordran, får väl anses vara erlagd med engelskt ka pital, äfven om man ej vill medgifva, att räntor och amortering ä återståendeskulden erlägges med engelska pengar. Uppgiften att Gellivara malmfält, äfvensom ena mängd krononybyggen stå blanå annat som säkerhet för lånet, kan ej hafva kommit från hypoteksbankens styrelse; osktadt herr R. sjelf icke syses tro derpå, fär den likväl stå qvar, som ett bevis på be skaffenheten af de källor, han funnit för godt använda. Man torde dock med fog kunna förutsätta att, då herr RB. i fera år varit ledamot af den komit, som enligt hypoteksföreningens stadgar bör finnas inom hvarje län, med åliggande att granska alla från länet inkommande låneansökningar och värderingsinstrumenter, han skulle känna, att skogarnes värde icke får beräknas, såvida de ej äro till träkthuggning indelta. Det skulle säkerligen intressera allmänheten att få veta, hvilka framställningar hr R. i sin ofvan uppgifne egenskap gjort hos bankens styrelse för att bevaka föreningens bästa. Det är icke troligt, att han uraktlåtit att taga något steg i dönna riktning, då han så väl tyckes känna otillräcklighe ten af den pant, som lemnats till säkerhet dör ifrågavarande lån. I efterföljande yttrande ligger till och med en antydan om, att hypoteksbanken redan gjort en förlust. Han säger nemligen: Då emellertid bland de pantförskrifna egendomarne hos flertalet det egentliga värdet ligger i skogarne, så inhebär dessa senares förödelse äfven ur denna synpunkt stor våda för hypoteksför eningen och torde i framtiden komma att medföra allt större förlust (i den mån amorteringen fortskrider?), så vida ej skogarne kunna skyddas för öfverdrifyen afverkning. Vi vilja i denna fråga endast tillägga att åbyggnaderoa de pantförskrifva egendo marne äro brandförsäkrade till ett belopp af 576,795 rår 50 öre. Vi vilja icke längre tåga läsarens tålamod i anspråk; det ofvan sagda kan vara nog, för att gifva ett begrepp om beskalfenheten af herr R:s motion i sin helhet. Vi hafva känt oss manade, att icke låta dessa vanställånde uppgifter om Norrbotiniska förhållanden i allmänhet och om ett särskildt aktningsvärdt bolag i synnerhet förblifva ovederlagda, så mycket hellre, som de blifvit framställda i riksförsamlingen och på denna grund kunna göra anspråk på en tillförlitlighet, som vi tro öss hafva visat att de i och för sig sjelfva icke förtjena, x