Aftonbladet – 18 april 1873, sida 3

R: lärer allra minst betvida, att denna åf fär kommer att fortsättas, så länge den lem nar någon vinst. Längre ned yttrar hr R.: Det är otvit I velaktigt att det. rådande missnöjet inom Norrbottens län är fullt berättigadt öfver de för Gellivaraverken beviljade förmåner, af hvilka utländingea under många år dra. git fördel utan annat syftemål än egen vinst och utan den minsta betänklighet deröfver att vilkoret för utpressandet af en hastig och stor vinst utgöres af förstörandet af de skcgar, som äro nödvändiga etc. Vi hafva förut visat att hr R. icke har mycken reda på hvad som tilldrager sig i Norrbotten; nyss anförda rader innehålla ej mindre än tvenne ytterligare bevis derpå. Vi vilja visst icke bestrida att möjligen en och annan är missnöjd deröfver, att Gellivaraverken och ej han sjelf kommit i besittning af dessa förmåner (menas förmodligen frälserätteuv), men vi bestrida att ett sådant missnöje är rädande eller allmänt... Att bevita detta vårt påstående är emellertid lika omöjligt, som det är för hr R. att bevisa sitt; men vi förmoda att vi ntan bevis bli trodda, då vi påstå att hr.R. är den enda person, ej blott i Norrbotten, utan i hela riket, som icke vet att Gellivaraverken intill denna dag medfört förlust för alla sina egare, så insom utländske, hvadan talet om den fördel som utländingen så utan betänklighet utpressat, svårligen kan medföra den dermed åsyftade verkan: Gellivaraverkens egare, säger hr R., hafva för öfrigt för åtkomsten af skog insynat hemman i så nordligt och högt öfver haäfven belägna trakter, att något jordbruk svårligen derstädes kan blifva lönande, åtminstone ej på annat vilkor, än att nybyggaren på allvar egnar sig åt jordens odling, ickehafvadsakligen åt skogens förödande. (I förbigående uppmana vi hr RB. vördsamt, att till.tjengt för många utvandringslystne lansmän uppgifva hvarest jordbruket kan bli lönande, utan att man egsar sig åt jordens odling.) Då hr RB. är så varmt intresserad för landets odling, kunna vi ej förstå havs be: tänkligheter i fråga om Gellivaraverkens insyningar.. Vi-ånträffa här åter en. betänklig. lucka i hans kännedom om norrbottniska förhållanden, Vet hanyicke, att skogen i dessa nordliga trakter endast får fällas efter utsyning, eller att insynade lägenheter förloras, om de ej odlas och bebyggas? El ler vill han måhända insinuera, att Gellivaraverken vid dessa insyningar erhållit några förmåner i strid med gällande för: fattningars, Vi kunna emellertid upplysa derom, att vid de nordligaste hemmanen under längliga tider icke någon skog — annat än till husbehof — afverkats med egarnes medgifvande och om sådant skett, har den med säkerhet icke kommit dem till godo. Detta är ett förhållande, som är allmänt bekant i Norrbotten, ehuru det naturligtvis — undgått hr R:s uppmärksamhet. De nordligaste af Gellivaraverkens hemman äro för öfrigt belägne vid Kalixelfvens öfre lopp och om jordbruk der svårligen kan blifva lönande, hvad skall man då tänka om den mängd hemman, som ännu nordligare i Jukkasjärvi och Enontekis äro insynade? j Innan vi lemha denna fråga torde det ej vara ur vägen att nämna, avt hvarken det samla, eller det nya engelska bolaget insyNS en endå lägenhet, vare sig nordligt eller cke. Men hörom hr R. vidare! Sådana nordligtoch högt belägna hemmansområden synas likväl hellre hafva lämpligast kunnat användas såsom tillgång vid bildanlet af kronoparker för att derigenom bereda staten inkomst samt tillika utgöra en i framiden ytterst behöflig tillgång å byggnadsrirke för Norrbottens läns kustland (t. ex. Veder-Kalix), der svår misshushållning med kogarne (ehuru naturligtvis icke af vinstegär) egt och fortfarande eger rum. Läsaren behagade bemärka den olika proedur br R. föreslår i tvenne likartade fall. ena sidan bör ett utländskt bolag, som örmenas föröda sina skogar, om möjligt är eröfvas sin på god tro inköpta egendom ch å andra sidan bör befolkningen i Norrbottens läns kustland, der svår misshusållning med skoögarne egt och fortfarande ger rum, af staten uppmuntras deri och m möjligt hållas skadeslösa derför, genom eredandet af tillfällen att från kronoparker å hemta behöfligt virke, som den till följd f misshushållning icke kan erhålla från egna kogar. Faller det sig så lägligt, vore det aturligtvis bäst, om sagde kronoparker) unde bildas af det utländska bolägets nordgaste hemman. Riksdagen och derefter regeringen måtte äl ej kunna annat, än lyssna till ett såj atriotiskt och tillika så nobelt förslag! Några rader längre ned läsesi ifråga vaande motion: Tvärtom utgöra nu Gelliaraverken ett hinder för bergshandterinens uppkomst, derigenom att verkens egare ehom inmutning af den. närmast Bottaiska iken belägna grufvan Gellivara sökt att ;rhindra densammas bearbetande och deraf eroende möjlighet att åstadkomma en jernägsförbindelse emellan Gellivara och hafvet, erförutan någon malmbrytning icke lärer unna blifva lönande. En sådan förbindelse ar det engelska bolaget The New Gellivara :ompany limited icke visat någon benägenet att på sin bekostnad åstadkomma och xulle sannolikt helst se att densamma ävägaragtes af något svenskt bolag, hvarefter 8t engelska bolaget kunde komma i tillfälle ct med hög vinst tillåta svenska undersår att emot betalning till engelsmän beareta ett svenskt malmfält. Kan någon tro, att ofvanstående pjoller skrifvet af en af svenska folkets repremntanter ? Det heter först att bolaget inmutat grufan (alla utom återigen hr R veta, att boget inköpt grufvorna af en svensk underite) för att förhindra densammas bearbende och deraf beroende möjlighet att åstadomma en jernvägstörbindelse;-derpå; sedan Ör NN ÅR kl ai ar RR AR TEE AR ig hete. Mån. höet ht öl be AR RR ES fr DA Utan fot Jan el Ve