, (Insändt.) I Gellivarafrågan. (Slut fr. n:o 82.) Vi hafva förnt vågat uttala ett tvifvelsmål i afseende på bolagets skyldighet att bedrifva jernhandtering; säkerligen lära Åt minstone.icke de af lir R. anförda skäl öfvertyga någon derom. Men, antaget att så vore, tillåta vi oss, med tanken på de ofördelaktiga jernkonjunkturer, som ända till de sista åren varit rädande, och erinrande om de långa och dyra transporter, som särskildt i Norrbotten betunga denna handtering, i all enfald fråga, hvad gagn staten kan ha af en industri, som är ruinerande för dess idkare. Nu har lygkligtvis ett stort omslag, inträffat; jern i alla former står i högt pris och röner stark efterfrågan. Hr R. borde under sådana förbållanden hafva väntat sig, att det utlävdska vinstbegäret icke skulle låta ett sådaut tillfälle gå sig ur händerna, och om han före sin afresa till riksdagen förfrågat sig i orten, skulle han erfarit, hurosom bolaget -— ganska riktigt — gått i författning om nedforsling under denna vinter från Gellivara gräfvor af 20.000 till 30,000 centner för att vid Alvafors ned: smältas, jemte en lika stor qvantitet blandningsmalm från. mellersta Sverige, och hr