Aftonbladet – 17 april 1873, sida 3

RIKSDAGEN. Lagutskottet har, vid behandlingen a! K.M:ts prop. ang. förslag till förordning ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. samt enskilda motioner i ämnet, jemlikt den 12 dennes afgifvet betänkande ÅZ 27, beslutit hemställa: att riksdagen, under förklarande att K. M:ts förslag ej kan oförändradt antagas, mätte för sin del besluta följande: Förordning angående lagfart ä fång till fast egendom. Med upphäfvande af 4 kap. 1, 2, 3 och 4 22 jordabalken; förordningen om lagfart och börd at jord på landet den 13 Juni 1800, förordningen angående fördelning af böter för försummad lagfart den 10 Juni 1841; 1 och 15 8 i förordningen angående vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderättsinteckning den 19 Maj 1845; samt förordningen angående lagfart af fast egendom, som genom testamente åtkommen är, den 21 December 1857; så ock med ändring af hvad 5 kap. 88 jordabalken samt andra lagens rum och författningar innehålla mot denna forordning stridande, stadgas som följer: 12. Hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom, söke lagfart å fånget vid den rätt, hvarunder egendomen lyder. Hörer egendomen under flera rätter, skall med hvarje del lagfaras vid den rätt, hvarunder den del lyder. Hvad-sålunda är stadgadt afser jemväl frälseränta, fast egendom, som innehafves såsom fideikommiss, samt sådana på ofri grund i stad uppförda hus eller andra byggnader, hvarifrån egaren ej må skiljas så länge han erlägger tomt ören eller utan att lösen för byggnaderna gifves. 22. Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting eller, der enligt lag eller konungens förordnande särskilda allmänna sammanträden skola under tinget hållas, sist under det allmänna sammanträde, som infaller näst efter sex månader, samt i stad inom tre månader, sedan fånget AE rd 4 TESSAN NAN ÄAENNER TER ANan Oba